Igår var min fru och jag till Hornborgarsjön och tittade på 9 100 tranor. Det är sevärt eftersom vi får tillfälle att beskåda ett skådespel på en rastplats på livsvägen. Jag tror att tranorna kan lära oss en hel del av vad livet kan ge oss.
Tranorna har flugit från norra Afrika över hela den europeiska kontinenten. Från rastplats till rastplats. De flesta har bakom sig en dags flygning från ön Rygen i norra Tyskland till Hornborgarsjön. De gör en resa tillsammans i familjen och med sina flygkompisar. Det är lättare (=nödvändigt) för dem att flyga tillsammans för att på det sättet med termikens hjälp göra flygresan mindre resurskrävande och mer effektiv.
Landningen genomförs med elegans och här blir det ett öronbedövande samtal med alla nya och gamla vänner. Det vankas ett dukat bord och vila som ger nya krafter för ännu en etapp på livsresan.
Tranparet håller samman i trohet och fördjupar sin relation med att ömsesidigt bedyra varandras kärlek i att dansa för varandra. Den nya generationen söker partners som de kan dela sin livsresa tillsammans med.
På vår resa genom livet får vi ta vara på relationer vi har att dela livet med. Vi får inte glömma bort att visa vilka känslor vi har för varandra och att vi är beroende av vår omgivning för att kunna få hjälp att komma vidare i livet.
Rastplatserna är viktiga för att hämta ny kraft. Vi får det i gudstjänsten och mässans bröd och vin, som reskost får vår fortsatta resa.
Så reser vi vidare till nästa rastplats ….
”De går från kraft till kraft, så träder de fram inför Gud på Sion. ” Psalt 84:7