Vårt dagliga bröd


Brödbrist har genom historien orsakat mer en en revolution. Svårt att tro idag när bröd nästan har blivit något farligt som man bör passa sig för. Fast denna nya brödrädsla gäller vuxna människor, inte barn. För något mer attraktivt än bröd serveras knappast i förskolan. Finns det en brödkorg på bordet är resten ointressant, det är brödet alla vill ha. Allt utom kanterna förstås, många må glatt sleva i sig grus, sten och kopiösa mängder snö men brödkanter – nej där går gränsen.

Det går att dela in brödet olika attraktionsgrader. Vitt bröd (mycket sällsynt) går före mörkt bröd, bröd utan kanter typ polarkakor (också mycket sällsynt) går före bröd med kanter, mjukt bröd går före hårt men hårt bröd är bättre än inget bröd alls.

Här är rättviseaspekten också viktigare än någonsin. Den eviga standardfrågan vid mellanmålet är ”Hur många mackor får man?” Svaret (som barnen redan vet) är i princip alltid detsamma: ”En mjuk och en hård”. Om det skulle råka bli någon brödbit kvar i korgen (t.ex som någon bröd-rädd vuxen har lämnat) så uppstår även frågan om vem som ska få den? Svaret blir alltid: ”Ingen, vi spar den till imorgon.” För hur delar man en ett knäckebröd på 6 personer? Barn kan ofta acceptera att allt inte alltid blir lika för alla men när det gäller brödransoner är det millimeterrättvisa som gäller, punkt slut! Skulle någon helt plötsligt få den överblivna brödbiten skulle lynchstämningen vara nära och giljotinen nästan lura runt dörren, kanske inte för brödätaren men för den vuxne som tillåtit en sådan djup orättvisa! För det här med bröd det är allvarliga saker.