I detta inlagg ska jag berätta om en mässa med ILCO i La Carpio, den forsta mässan här for mig efter den inclusiva mässan jag skrivit om tidigare.
Igar firade vi (jag och Frida och Costaricaner) en jättefin mässa i en forort till San Josè. Prästen och vi kom 30 min innan utsatt tid for att forbereda bla. rummet, alltsa stalla fram stolar i en ring och ett bord som altare framfor korset till hoger om barnhornan och vanster om pysselbordet, och duka det. Vi hade kopt brod och druvsaft innan (ingen alkohol alls i kyrkorna nara huvudstaden da manga besokare pa mässorna ar nyktra alkoholister) i ett supermarket och hallt hart i bussen vi akte samtidigt som iaf jag bad att vi inte skulle kora av den smala vagen ovanfor tva dalar. Vi skrattade da vi akte forbi ett nojesfalt, for vi hade nog med pirr i magen bara pa bussen.
Under massan, som borjade ratt punktligt anda, 5 min sent kanske, kom fler personer in i ringen fran forsamlingen. Alla blev da snabbt presenterade (de kom inte under sjalva maltiden, men sanger/boner/texter/prat) for oss, och vi for dem av prasten. Nagra i ringen spelade blockflojt (som vi kopte igar och ovade pa da) och gitarr under sangerna fran ett hafte, och alla sjong med i allt. Det fanns med en overlatelse, trosbekannelse, textlasning och predikan/delande en hel del korstecknande (frivilligt), boner for sondagen, skriven forbon, och fri forbon fran alla som ville be hogt. Sedan foljde samma ordning pa maltiden som i Sverige med tackbon efterat. Vad som skiljde sig markant fran de mässor jag mott i sverige var dock att alla fick tycka och tanka over Evangelietexten, samt att det direkt efter maltiden, Innan tackbonen, pratades om vad som skulle handa i kyrkan i veckan, länge och väl. En annan ordning, men ända inte (agendan var ratt lik, och pratet emellan hade ingen punkt). Mässan flot liksom ihop med resten av livet. Och tacket fick vanta lite, som en ofta far vanta vid tillfallen en inte tanker sig i livet. Och även fast de flesta pratade valdigt snabbt under delandet efter evangeliet sa var det tydligt att i stort sett alla pratade om solidaritet med de minsta i just sin kontext, och hur en kan mota sin medmanniska med respekt da de tycker olika, samt att foramlingarna i sig har en stor roll i att innesluta alla, att alla ar valkomna till nattvardsbordet oavsett hur dens liv ser ut, att det ar viktigt att inte binda en lag som utesluter nagon (texten var fran Matteusevangeliet 18:15-20). Kontextuellt. Jesus har och nu. Pa snabb spanska. Med oppna dorrar 2 meter nara cirkeln ut mot gatan, dar forsaljare ropade i megafoner och folk gick forbi och tittade in da och da. Mycket ljud. Mycket rorelse. Och fridshalsning med kram och puss pa kinden forstass.
Sedan blev det inget kyrk-kaffe. Men nagra av oss som stannade kvar och lekte med barnen och pratade, stadade tillsammans och drack lite tè, innan vi stangde for dagen. For helaveckorna ar det oppet for barnen till sent (minst till 18!), och arbete for kvinnor (de flesta utan jobb) att sta upp for sig och lara sig sy pa symaskiner for sig sjalva eller for att salja klader i byn. i ILCO, La Carpio, San Josè, den världsvida kyrkan. Och hela dagen, och denna dag, har jag sedan nynnat pa sangen ”Dios esta aqi”, for Gud är verkligen här!
Kyrkan i La Carpio ovan /\, väggen i kyrkan nedan \/ La Carpio nedan \/
La Paz! // Clair
Lämna ett svar