Halla! Ny uppdatering fran Laguna. Vi sitter och bloggar samtidigt som vi ater ”Moniegold”. Det smakar som en jattestark torkad aprikosbit, fast bestar bara av socker och kemikalier. Vi gillar’t anda.
Annars da. Vi ar gladare nu an de senaste dagarna. Vi hade tva dagar da bada befann sig pa en lite mindre glad niva. Framst berodde det nog pa en kombination av hur vi upplevde var vardfamilj och att vi aldrig slapptes ur sikte. Nagonsin. Som svensk ar det ratt jobbigt; vi far liksom inte ens ga pa promenad runt huset, eftersom det ar sora staket runt om. For att komma ut maste en staff slappa ut oss, vilket han nog inte ar tillaten att gora. Sa ja. Vi kande oss lite instangda. Nar vi vid ett tillfalle hangde i kyrkan utan nagon sarskild plan bonade vi och bad att fa ga runt lite i omradet och tillslut gick de med pa det med kravet att en companion foljde med. De tror namligen, helst seriost, att vi kan bli hypnotiserade till att ge bort vara pengar. En kvinna fran kyrkan hade namligen blivit det och de ar alla radda att vi ska ga samma tragiska ode till motes. Alla ar verkligen jattegulliga och vill oss val, men ibland blir det lite for mycket for oss individualiserade svenskar… (For att ga handelserna i forvag har vi nu pratat med var programkordinator om denna issue och han har lovat att snacka med nagon har i Sta Cruz, sa det ska nog ordna sig). Vad det sedan gallde var vardfamilj sa upptackte vi att de i princip aldrig var hemma, sa vi var (och ar) nastan alltid ensamma i vart stora hus med staffen. Vi tankte att vi kanske skulle kunna hanga lite med dem, men det blev lite konstigt, eftersom vi i deras ogon star sa mycket hogre i rang. Sa varken vi eller de tyckte nog om de dar forsoken till konversation.
Just det har med rang och hierarki ar nagot vi moter har hela tiden, bade i kyrkan, skolan och i hemmet. Det marks mer har an hemma i Sverige. Vi tycker det kanns hur konstigt som helst att vi inte far diska vara egna tallrickar (vi skyndar oss och gor det anda nar vi ar sjalva och hoppas att ingen ser) och att var hostpappa ar hur trevlig som helst mot oss, men talar jattenedlatande mot sina ”staffs”. En annan sak som ar annorlunda ar att prasterna i kyrkan respekteras pa ett helt annat satt an i Sverige. Eftersom vi umgas mycket med prasterna har marker vi hur framforallt ungdomarna visar denna respekt. Sa fort de ser en prast springer de nastan fram for att lagga hans hand mot sin panna. Vi vet aldrig riktigt hur vi ska hantera de situationerna; i borjan kande vi att vi kanske borde ta seden dit vi kommer, men da vi aldrig riktigt forstod vilka manniskor vi skulle gora denna halsning pa och inte heller kande oss helt bekvama med denna typ av statusvisning, beslutade vi oss for att vara artiga och mycket trevliga mot ALLA (och alla som kanner oss vet att vi ar det). Dock har vi ju tagit seden dit vi kommer med att vi t.ex sager ”po” till alla aldre. Sa ingen behover vara orolig.
Okej. Nog om det. Vaaad har vi gjort under dessa dagar da? Ja, som vi tidigare namnde spenderades forra veckan framst i skolan. Vi blev jatteimponerade av musiklektionen och som sagt mindre imponerade av hemkunskapslektionen. Andra saker vi gjort ar att bland annat sjungit en massa karaoke (till badas gladje haha), varit pa fodelsedagskalas, varit med i korerna (vi har insett vilket bra korland Sverige ar) och foljt med en av prasterna pa kvallsmassa i en sa kallad ”barangay”, alltsa en liten by utanfor staden. Dessa massor halls i sma, lite mysigare kapell och nar vi var i en av dem for forsta gangen blev vi sugna pa att befinna oss pa en svensk andakt, sa vi fragade om vi kunde fa anornda en sadan for youthsen i kyrkan. Det fick vi. Vi hade den hos en kyrkmanniska, Rommel. Vi hade nagra dagar innan varit pa middag hos honom, vilket nog var den handelse som tog oss ur var lilla kris. Han bodde i ett fantastiskt fint och mysigt hus ute pa landsbygden med sin fru och sina tre sjukt fina barn. Vi satt med graten i halsen forsta timmen for att vi sa lange hade langtat efter varmen fran ett riktigt hem. Darfor kandes det jattebra att aven ha var svenska andakt dar, sa i lordags samlades alla ungdomar fran kyrkan hos honom. Det blev verkligen mysigt. Vi tror att var andakt uppskattades av dem, eftersom de bad oss att ordna en till. Efter den sov vi over hos Rommel och alla barnen, vilket var grymt. Fantastiskt att fa somna till syrsorna och njuta av naturen morgonen efter.
I sondags, igar alltsa var det ju kyrkdag sa vi var mestadels i kyrkan. De gillar starkt att vi sjunger, sa vi fick sjunga solo under morgonmassan. Det tyckte vi var kul. Sedan var vi pa marknad, eftersom sondagar ar marknadsdag. Det var roligt, forutom nar vi fick ga in i kottmarknadsdelen. Det var vidrigt. Cassandra ater inte ens kott och Annie blev pamind av en kottmarknad i Brasilien hon fortfarande har traumatiska minnen fran. Vi tog varandras hander, forsokte ignorera kvaljningarna och forsokte ta oss darifran. Fast nej just det, vi kunde ju inte det, vi ar ju alltid i sallskap av andra. Vara foljeslagare den gangen verkade inte alls tycka detta var jobbigt utan gick runt och smapratade med alla de kande. Efter en lang lunch med karaoke skulle vi tillbaka till ett bibelstudie som skulle borja kl 16. Tva timmar innan den skulle vi vara i kyrkan. Varfor da undrade vi, men vi fick inget svar. Inte for att vi trodde att vi skulle fa det i och for sig… Nar klockan var tjugo over fem hade fortfarande inget hant, men da tankte vi att koren i alla fall skulle ova innan kvallsmassan som borjade sex. Nej. Inte idag. Sa vi hangde i kyrkan, gick till 7eleven och at mango. Annie hann med en snabb powernap pa parkbanken ocksa. Det var hon enligt var companion den forsta som nagonsin gjort och hon hade mycket roligt at det. Nar kvallsmassan val borjade var det meningen att Cassandra skulle sjunga ”Amazing Graze” under nattvarden. Efter kanske fem minuter kommer texten upp pa den stora skarmen och hon blir framvinkad av korledaren. Grejen var att det hade blivit nagot fel. Forsta versen skulle hon sjunga a capella och borjade da glatt. Nar versen var avslutad skulle kompet komma in, men det kom aldrig och hon blev visad att avbryta. Ehh jaha. Sa intrycket av detta var att en random tjej gar fram och helt utan komp gar fram och sjunger en vers av ”Amazing Graze”. Sen gar hon tillbaka igen. Ganska komiskt. Vi tankte att de faktiskt far skylla sig sjalva nar ordet struktur, i den bemarkelse vi ar vana vid, inte existerar.
Idag da. Vi har akt pa en utflykt till Locban dar det fanns en enorm ”Bibel-park”. Det finns en massa osmickrande bilder pa fb om ni vill se bildmaterial dar ifran. Vagen dit tog flera timmar och vi fardades pa motorcykel, sjukt harligt. Heeelt fantastisk natur. Vi akte upp mot bergen och utsikten var grym. Pa vagen hem stannade vi hos en farmfamilj och at lunch och fick aven testa deras hemmagjorda kokos-apperitif. Sedan akte vi vidare och fick tvangsshoppa en massa maranger. Vi har aldrig atit sa mycket som vi gjort idag. Hur kan de vara hungriga sa ofta? Vi trodde inte det var mojligt att de ville ha mat nar vi stannade for sista matstoppet, men jo da…
Imorn borjar musik work-shopen for skolkoren. Under fyra dagar ska de lara sig lite svenska sanger och sedan sjunga upp dem nasta sondag. Det blir kuuul.
Nu har ni fatt mycket info! Hoppas ni alla har det fint!
Cassandra och Annie (eller Caz och Ann som alla kallas har. Cassandra har fatt det smeknamnet, Annies namn har alla av nagon underlig anledning jattesvart att uttala haha)
Hejra!
Lämna ett svar