Hejhej! Cassandra har, Annie kommer snart och joinar mig. Hon ar och hamtar en pase chips som vi fatt tillatelse och ta, men inte forran jag pushat henne i fem minuter har hon vagat komma till skott. Om det inte vore sa att jag faktiskt foredrog de filippinska efterratterna framfor chips skulle den dar pasen kommit fram for en timme sedan, men nu sitter hon glad bredvid mig igen iford en tjocktroja for det ar ju sa kallt (??????) har inne. Annie avskyr dessutom allt vad som har med flaktar att gora. Hon svettas hellre an att komma i kontakt med nagon flakt, sa varje natt gar hon upp och stanger av dem alternativt bygger en borg av kuddar for att skydda sig mot vinden som hon anser skakar runt hennes har sa att det borjar klia. Cassandra finner inte detta beteende sarskilt logiskt med tanke pa att det konstant ar 30 grader och sa sjuuuuukt varmt. Sa eftersom flaktarna pa vart rum ar sa impopulara har var dagliga rutin blivit att, nar vi kommit hem for kvallen, ta av oss alla klader och ligga och chilla pa sangen i en halvtimme medan vi forsoker hamta oss. Haha.
Ja, nu kanns det konstigt att var vistelse har pa Sta Cruz borjar narma sig sitt slut. Det gar verkligen fort, samtidigt som det kanns som en evighet sedan vi kom hit. Sedan sist vi skrev har det gatt en vecka och vi har haft det hur kul som helst. Pa tisdagen visade Do-Dong, som jobbar har, att det fanns en liten pool pa den enorma terassen. Fantastiskt. Sa nar vi ar lediga ligger vi med gladje plaskar i den lilla poolen. Dock har den tusen hal som gor att vi maste upp och pumpa var femte minut. Cassandra rakade ta sonder pumpen, eftersom hon tog i lite for hart och hon vagrade lata Do-Dong veta att nagot var fel. Istallet fornekade hon problemet och hennes svar nar han ropar om de behover hjalp ar: ”No, no, we’ve got it, we’ve got it. But thank you”. Det finns nog ingen som skulle halla med Cassandra om de hade sett hennes forsok att laga pumpen med handerna, men efter manga om och men har vi lyckats fa ihop den nagotsanar.
Okej, nog om pumpen. Sa typiskt oss att dyka in i detaljer haha. Vi skrev om tisdagen ja. Da borjade som sagt var musik work-shop med barnkoren. Det var sjukt kul och riktigt roligt att hora de sjunga svenska psalmer. Vi borjade med ”Du ar helig” vilket visade sig vara en uppskattad lat som de hade riktigt latt att lara sig. Vi blev imponerade. Pa tisdagen fick vi sedan for forsta gangen ga lite sjalva i stan. Lycka. Vara companions var lattade nar vi hela och rena (eller ja, rena ar vi val aldrig) lyckades komma tillbaka. Slutet gott allting gott.
Dagen efter akte vi pa utflykt till en mysig stad/by som hette Tagaytay. Dar var det meningen att vi bland annat skulle kopa gronsaker till var ”svenska” maltid. Vi hade namligen ocksa blivit ombedda att gora nagon svenskt gronsaksrecept, eftersom alla ar lite fascinerade over Cassandras vegetarianism. Staden lag uppe bland bergen, vid varldens minsta vulkan och den skulle vara ”kall”. Fast ”kall” har, innebar inte kall. Vi agerade lite turister och akte zip-line, en slags linbana over bergen. Verkligen turistgrej, men det var kul och vi har nagra fruktansvart fula bilder och muggar som bevis. Mysig och fin dag med vara companions, det ar verkligen fint att lara kanna alla battre och battre. Kanns trakigt att snart lamna alltihop.
Veckan fortsatte med att lara barnen fler svenska sanger som de skulle sjunga upp pa sondagens massa. Vi fortsatte med ”Ropa till Gud” pa svenska och engelska som aven den verkade uppskattas. pa torsdagskvallen skulle vi laga var svenska mat da. Det gick val…ja bra under omstandigheterna, men inte bra liksom. Cassandra madde lite psykiskt daligt over att detta skulle representera det svenska vegetariska koket, men Annie med lite mindre erfarenhet i koket, var ganska nojd. Var plan var att gora rarakor med morotter och chokladmousse till efterratt. Problemet var att morotterna tog over potatisarna och ingredienserna i chokladmoussen inte reagerade som de skulle, men ja. Vi forsokte i alla fall. Rarakorna verkade uppskattas, men inte chokladmoussen vilken vi anda tyckte blev aaaasgod till slut. Kanske for stark for filippinernas oversockrade smak haha.
Pa fredagskvallen var det poolparty med ungdomarna. Innan dess hade Cassandra gjort ett forsok pa en springtur i omradet. Det gick inte sa bra. Efter fem minuter kande hon sig sa extremt uttittad av hela grannskapet att hon bestamde sig for att ga tillbaka. Det gick inte. Alla som kanner Cassandra vet att hon inte ager nagot lokalsinne och for att undvika alla manniskor och jobbiga man med mopeder och storiga kommentarer hade hon irrat omkring ratt rejalt. Som tur var lyckades hon irra tillbaka till slut, men det var forsta och sista forsoket pa en springrunda i omradet.
Poolpartyt i alla fall. Ungdomarna kom vid atta. Vi var dar vid halv fyra och roade oss med att sjunga igenom kanske en femtedel av karaokelistan. Ni forstar vilken niva vi sjunkit till nar Annie larde Caz en barndans till ”Boom-boom-boom”. Ratt illa alltsa. Nar alla sedan hade kommit borjade vi med att ha en svensk andakt igen. Det var fint och vi lyckades alla komma ner i varv och kanna gemenskapen och stamningen tillsammans, sa vi tror att vi har lart dem nagot nytt med vara andakter dar. Sen borjade festen. Vi badade, sjong karaoke, lekte sanning eller konsekvens (HAHA), men mest konsekvens dar den mest uppskattade akten var nar nagon fick pussa nagon av oss pa kinden i fem sekunder. Da flaskan hade utsett den lycklige, sag man hur deras vanner gratulerade dem medan ett stilla ljus tandes i deras ogon. Detta finns dokumenterat, vi ar duktiga pa att filma. Festen holl pa i evigheter och var jatterolig, men nar klockan var halv tre pa natten var vi sa sjuuukt trotta och ville aka hem. Da visade det sig att vi skulle vara dar till klockan sex och sedan ta en jypney hem. Sa vi fick glatt lagga oss i en liten vaningssang utan tacke. Det hade inte varit nagra problem om vi haft kannedom om detta, men Cassandra blev lite bitter for att hon inte hade nagon linsvatska och fick ledsna ogon. Plus att AC:n var sa kall att till och med Cassandra plagades igenom de tre timmarna. Pa morgonen fascinerades vi av hur pigga och frascha alla sag ut och hur deras gladje over att ta bilder fortfarande existerade.
Vi drar lite snabbt veckans resterande handelser. Forsoker i alla fall. Pa lordagen akte vi till en barangay och var pa en prisutdelning for ”Search for little angel”, vilket var en slags beauty-contest for barn for att dra in pengar till en kyrka som holl pa att byggas. Den pojke/flicka som hade fatt flest pengar vann och blev da arets ”little angel”. Var uppgift var alltsa att agera prisutdelare och saledes hanga band och ge presenter till de stackars barnen som bara grat och inte alls ville komma i kontakt med varken scenen eller de svenska flickorna. Vi satt och funderade i vart stilla sinne vad reaktionen skulle vara i Sverige om nagot liknande skulle ordnas har. Inte lika uppskattat. Vi sag rubrikerna pa Aftonbladet framfor oss. Pa kvallen gick vi pa ballroom-dancing med tanterna och farbroderna. Aven har fick vi agera prisutdelare till en liknande tavling for aldre. Dock blev vi presenterade som schweizare. Haha. Det var mysigt att titta pa alla som dansade och Cassandra tvingade Annie att dansa lite med henne innan vi begav oss hemat.
Igar sondag da. Kyrkdagen. Pa morgonmassan sjong barnen upp de svenska psalmerna; de var sa sota och duktiga sa. Sen gick vi till var hostpappas protestantiska kyrka och var med pa deras massa. Den var annorlunda an IFIs och vi tyckte det kandes som vi var pa en mer frireligios massa. Vi tyckte det for omvaxlings skull var jatteharligt med nagot lite mindre formellt och att sjunga lovsanger som vi kande igen. Efter det gick vi sjalva omkring pa marknaden och fyndade bra grejor. Eller det ar val en definitionsfraga. Annie kopte den mest kitchigaste, grasligaste och mest blinkande julbollen som finns pa denna jord i den mest kitchigaste, grasligaste och mest blinkande affaren pa hela Filippinerna. Typ. Men hon var glad och ansag det som sitt basta kop hittills. Nar hon kopte sin boll var hon tvungen att ge ut sin mail och sitt telefonnummer. Nar hon fragande undrar varfor svarar de som den mest sjalvklara grej i varlden att det ar for att de ska adda henne pa facebook. HAHA. Det var roligt. Vi gick tillbaka till kyrkan till kvallen for kvallsmassan upptackte vi nagra tiggare och blev mycket forvanade over var reaktion; att vi faktiskt reagerade sa pass mycket. Da slog det oss att det beror pa att det knappt finns nagra tiggare har. I det stora hela verkar det generellt sett vara ett stalle dar manga anda har det ganska gott stallt. Sedan slog det oss att Laguna faktiskt ar den rikaste provinsen i Filippinerna, om man till exempel jamfor med Manila ar det en enorm skillnad.
Ett komiskt inslag under kvallsmassan var da barnen skulle sjunga och Cassandra under deras pianointro upptackte att deras elektriska piano inte hade den ratta installningen. Istallet for vanligt pianoljud kom det ut nagra slags panflojts – och straktoner. Hon tittade pa Annie som sag lika road och forbryllad ut som henne. Aven barnen sag lite forvirrade ut, men det fanns inte mycket att gora. Bara smaskratta lite for sig sjalv.
Idag skulle vi egentligen akt pa en utflykt till ett kant vattenfall, men pa grund av den kommande tyfonen har det sporegnat hela dagen sa vi har varit instangda i huset, till Cassandras stora besvikelse, for hon hade taggat sonder infor denna utflykt eftersom hon kande till de har fallen redan i Sverige. Annie daremot tog det med ro och lag kvar i sangen med ett leende pa lapparna. Antligen fick hon en ledig dag och kunde kampa sig igenom sin forsta bok har. (Gossip Girl 1, har laser vi djupa grejer). Annie som normalt sett aldrig laser, varken har eller hemma, har anda lyckats fa med sig en hog med bocker. Dock har de anda kommit till anvandning, for Cassandra laser dem istallet och har endast tva och en halv bok kvar.
Sa, sista blogginlagget i Sta Cruz. Som Cassandra i skrivande ogonblick vill uttrycka vistelsen. ”Ar borjan svar, blir resten latt och du blir nummer eeeeeeeeeeeeeettttttttt” bambambambam.
Woho hejda!
Cassandra och Annie
Lämna ett svar