Att ligga pa ett hart stengolv och lugnt andas in och ut, hora regnet smattra mot hustaket till tonerna av afrikansk musik var en befriande upplevelse, men jag ska borja med att beratta om dagen fran borjan.
Dagen borjade med att jag och Elin skulle vara med pa internatet for att gora yogurt. Pa internatet har de stora frukt- och gronsaksodlingar samt gor yogurt, ost, kakor, naturlakemedel, kott mm for att salja till utomstaende for att fa in pengar till internatet. I fredags var vi med och gjorde ost och nu var det dags for yogurten. De hade redan gjort sjalva yogurten innan som tydligen bestod av bla 30liter mjolk och 6 smaforpackningar med vanlig vaniljyogurt. Nar jag fragade varfor de skulle ha fardig yogurt i yougurten som de skulle gora fick jag till svar att man maste ju ha yogurt nar man ska gora yogurt. Men nagonstans maste val den forsta yogurten komma ifran? Vi fick iaf mixa yogurten for att fa den slat, halla upp i flaskor och satta pa etiketter sa var det klart. Vi gjorde aven fruktyogurt med persika, plommon och ananas da vi mixade yogurten med frukterna och socker, alla var riktigt goda kan jag beratta for om vi ar med och gor livsmedel far vi alltid provsmaka! En av de roligaste sakerna ar provsmakningen men det ar aven kul att se nagon annans vardag och lara sig mer om olika saker. Kanns som har i Brasilien passar jag pa att prova saker som jag aldrig skulle gora hemma. Kanske skulle manniskor vaga prova mer nya saker aven pa hemmaplan for det ar otroligt utvecklande som person.
Det har var en otroligt blandad dag som ni forstar sa sedan gick jag till min varddotters skola och hade engelskalektion. De har delat upp klassen i fyra olika nivaer beroende pa hur duktig man ar vilket i Brasilien ar valdigt bra da engelskaundervisningen har mer ar inriktad pa grammatik for att eleverna ska klara sig bra pa slutprovet pa universitetet. Men genom att dela upp eleverna kan de fa hjalp med saker de behover samt kan konversera med genom att det ar farre elever. Ett bra initiativ av den kooperativa skolan som varddottern gar pa. Har fatt intrycket att det ar valdigt stora klasser har, men i hennes klass ar det bara 20 elever och sammanlagt 300 elever pa skolan. Men det kanske beror vart i landet man kommer och pa vilken skola man gar pa. Skolan ar dock fortfarande validigt annorlunda fran Sverige, samma uppbyggnad av skoldagen som i Blumenau vilket skiljer sig fran Sverige. Den svenska undervisningen kanns aven mer organiserad da flera larare ger upp att lara ut da de pratar for dova oron, vilket kanns trakigt da det ar eleverna sjalva som forlorar pa det. Men engelskalektionen var iaf en positiv overraskning som var kul att besoka da jag antligen forstod allt som sas.
Den mest annorlunda saken avslutade dagen, capoeiran. Da tranaren pratade pa portugisiska forstod jag inte allt men det ar iaf som en kampdans dar det ar viktigt att kontrollera sin kropp. Man utovar den till afrikans musik med aven ett inslag av ett indiskt instrument. Vi utovade den till musik av en skiva men vi fick aven prova pa att spela instrumenten, vilket inte var det lattaste. Capoeiran utvecklades av slavarna i Brasilien och blev sedan forbjudet att utova nar slavarna blev fria da man ville forbjuda saker for dem for att forsvara deras vardag. Men manniskor fortsatte att utova det och for att polisen inte skulle komma pa dem fick de nya namn da polisen aldrig skulle veta vilka de var da. Nu for tiden ar det mer en tradition med att fa nya namn sa var larare kallades ”cebollinha” vilket betyder lilla loken. Det var otroligt intressant att prova pa iaf for att fa annu en inblick av den brasilianska kulturen. Até logo, Veronika.
Lämna ett svar