Tiden ar inte pa var sida

Sawasawa (okejokej pa swahili, en mycket anvandbar fras).
Har ar en liten uppdatering om laget i Tanzania. Det ar varmt, och ibland valdigt regnigt. Banantraden star fortfarande kvar, de sandiga vagarna ar fortfarande roda och sandiga. Vi ar dock inte kvar i vara forsamlingar langre.

Erica och Ellen har lamnat den stora/lilla byn Kashasha efter tre veckors tid dar. Kashasha var.. ja… Vi gjorde inte sa mycket, speciellt inte sista veckan. Tiden har mest spenderats at att lasa bocker, leka med barn (vara medtagna sapbubblor och ballonger var populara!) och att bli inbjudna pa middag hos diverse forsamlingsmedlemar pa lunch och/eller kvallsmat (heter tydligen inte middag har, kanske for att de alltid ater sa extremt sent pa kvallen..). Det har varit intressant men ocksa kravande att besoka sa manga olika manniskor i allt fraon lerhyddor till tegelhus. Alla familjer blev extremt glada av att ha oss dar. Det spelade ingen roll om vi bara satt och lyssnade pa nar de pratade pa swahili. Det var haftigt att se hur stort intryck man kan gora pa folk utan att egentligen gora nagonting alls.

Jonas och Gustav har bland annat varit med en ungdomsgrupp, besokt fore detta tanzansk deltagare i utbytesprogrammet och fatt en i princip svensk fika. Sjukt vart! Blivit bjudna pa diverse middagar, bara hos pastorer eftersom vi ror oss bara i gradden av sociteten har. En av middagarna var tillsammans med stiftets alla anstallda och med den svenska arkebiskopen och hans delegation, som ar pa besok har i landet.
Vi har ocksa dansat och sjungit med koren for sista gangen, pa gudstjanst i Bukoba. Ellen och Erica var ocksa dar och dokumenterade killarna i sina snygga korklader! (bilder kommer nar tekniken vill samarbeta med oss….) Svenska arkebiskopen predikade. Det var roligt att fa hora lite svenska i gudstjansten och att fa lyssna pa en predikan som man faktiskt forstar och kan relatera till.
Vi gillade helt enkelt att traffa svenskarna. Speciellt roligt var det att traffa Sven-Erik Fjallstrom igen, eftersom han var med pa var introduktionskurs i Sigtuna. Gustav blev ocksa valdigt glad over att traffa Margareta Carlenius fran Norrkoping som hade med sig jordnotsringar till honom.

Igar akte vi till grannstiftet Karagwe och besokte ett projekt som svenska kyrkan sponsrar. Det handlar om att foda upp kor och getter. Vi trodde vi skulle vara dar i min tva hela dagar men det visade sig att de bara hade en bil, sa pa grund av att de behovde den for att aka och hamta svenska arkebiskopen i Bukoba blev vistelsen lite kortare an planerat.

Imorgon har vi utvardering med koordination for programet. Pa torsdag tar vi en dagstur till Uganda. Pa fredag sager vi hej da och pa lordag aker vi och avslutar var tanzaniatid med en veckas valbehovlig semester pa Zanzibar.

Tiden i Tanzania har gatt fort. Vi har haft det valdigt bra! Det kanns bade bra och lite konstigt att vi faktiskt snart ska aka hem till Sverige igen.

Har kommer nagra bilder:

Agnade nagon kvall att ata grashoppar!

Tedrickning tillsammans med varldens sotaste barn!

Erica, Ellen och deras vardfamilj i Ibura

Cykeln ar ett anvandbart lastredskap

Auktion utanfor kyrkan

Sa har sorterar man sina sopor har...

Vi var pa en laaaang cermoni i Bukoba, vi gav upp efter 6 timmar

Coca-cola har som sagt nog byggt upp Tanzania, sa har mots man nar man kommer till Bukoba. karibu betyder valkommen.

Utsikten i Kikukwe, byn dar Gustav och Jonas bodde i, ar vacker!

Middag tillsammans med Erick, utbytesdeltagare for tva ar sedan

Erica och Ellens vardbror Elibariki tillsammans med Elicki (egentligen Erik, tror vi, lite olklart det har med namn...), barn till en pastor i Ibura.

Manga dagar har spenderats sa har, med att ligga i sangen och lasa bocker.

Haya (ett annat valdigt anvandbart uttryck, funkar i alla situationer)

/ Erica, Ellen, Gustav och Jonas