Snart är det tre månader sen jag, och vi, lämnade Brasilien som vi lärt känna under tre månader. Ett Brasilien som vi lärt oss att leva i och tycka om. Under de här snart tre månaderna hemma har många tankar ägnats åt Brasilien. När jag sökte till utbytet och fick Brasilien blev jag verkligen glad men tänkte att okej jag besöker det här landet under tre månader och sedan ger jag mig ut på nya äventyr till helt andra länder. Men efter tre månader i en vardag som man tagit till sig som sin egen vardag är det inte det lättaste att säga att man inte ska åka tillbaka. Många tankar har ägnats åt de människor som jag mötte där och verkligen saknar idag. Människor som får mig att villa återvända nu, om ett år eller et decennium? Åter till Brasilien ska jag iaf!
Jag kanske borde berätta lite om min nuvarande verklighet. När vi kom hem till Sverige hade vi först en kurs i Sigtuna där vi främst delade våra erfarenheter med de 14 som åkte iväg. Det var väldigt värdefullt då de har en förståelse på ett annat sätt. De har varit där och sett det jag har sett, även om det inte är i samma stad eller ens i samma land eller världsdel. Efter en och en halv månad hemma kom vi tillbaka till Sigtuna vilket var ett kärt återseende. Då hade vi alla landat och kunde prata om, vad ska vi göra nu? Agera, föreläsa, engagera oss internationellt, ja det var mycket som vi ville göra och fick inspiration till att göra.
Nu sitter jag här på Stiftkansliet i Linköping där jag och Gustav, som varit i Tanzania, ska jobba halvtid i sex månader. Sex månader som blir fyllda av att smälta, dokumentera och prata om utbytet samt föreläsa, hålla workshops och engagera andra internationellt samt det som jag ser fram emot mest, möta de internationella deltagarna. Det här är ju som sagt ett utbyte så i mars, april och maj kommer de 14 ungdomar från ”våra” länder och ska möta den svenska kyrkan, samhället, kulturen och vardagen.
I vårt stift får vi en månad tillsammans med två brasilianska ungdomar och två tanzanska ungdomar. Spännande att återuppleva Brasilien på hemmaplan, jag kanske får prata lite portugisiska och laga lite brasiliansk mat. Men det ska även bli spännande att möta Tanzania lite mer på djupet än de berättelser som jag hört av våra kära vänner i Sigtuna. En vår att se fram emot!
Om ni vill se vad vi gör eller kontakta oss för frågor eller föreläsningar så finns vi här; http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=857527
Um grande abraco de Veronika, en stor kram från Veronika
Lämna ett svar