Hejhej, Bettina här 🙂
Nu är det återigen dags att packa ihop våra väskor för idag så avslutar vi vår tid i Cavite, tänk att tre veckor kan gå så fort.
Här kommer en liten summering av vad vi har haft för oss den senaste veckan.
I onsdags gjorde vi en resa till bergen i Tagaytay som kanske inte riktigt blev vad vi hade tänkt oss. Men sen å andra sidan så blir nästan inget här som man har tänkt sig och det funkar det också!
Vi lyckades i alla fall se en av världens minsta vulkaner som vi har pratat om att vi velat se sedan vi kom hit till Cavite. Det är inte varje dag man får göra det!
Efter detta så tog vi oss modet att åka en skyline, vilket är en linbana där man åker fastspänd i en sele mellan två berg på en lina vilket var mindre läskigt än vad man skulle kunna tro men definitivt en ny upplevelse. Däremot så fick jag lite panik när jag insåg under tiden vi spändes fast att vi satt fast med kardborreband. Läskigt!
Efter detta så tog vi ett beslut som vi senare kom att ångra, att åka med båt runt vulkanen för att se den närmare. När vi väl var på väg ner från berget med bilen för att ta oss till vattnet där båten avgick så insåg vi vårt misstag. Vägen ned för berget var nämligen inte det lättaste, vi fick åka kringelkrokiga vägar och under resan gång så blev alla så sömniga och ångrade genast att vi inte var på väg hem. Ovanpå det så började det regna och båtresan kändes ännu mindre lockande.
Nu kanske ni tänker , men varför vände ni inte bara och åkte tillbaka? Det fanns två skäl till detta, dels så var vägen s smal att det hade varit omöjligt att vända med dels så var också båtföraren redan med oss i bilen.
Så det var bara att åka båt och se glad ut, trots att vi inte alls fick de vulkanen närmare. I detta ögonblick så kunde jag inte riktigt se det komiska i det hela men nu i efterhand så får vi oss ett gott skratt när vi tänker på denna händelse.
Under söndagen så fick vi ett riktigt varmt välkomnande av en församling i stiftet. Efter högmässan hade de förberett en liten show för oss som innehöll både tal och dans.
Det är svårt att beskriva glädjen och chocken som kom när vi hörde inledningen till Abbas låt ”daning Queen” samtidigt som sex stycken äldre damer kommer dansandes ut genom sakristian och ställer upp vid altaret. De dansade en väldigt fin och modern dans som jag aldrig kommer att glömma.
Tänk om vi kunde ta med oss detta hem till Sverige och inspirera de äldre i församlingen att välkomna sina gäster med dans, det hade varit något det! 🙂
Jag och Caroline fick sedan en mycket trevlig rundvandring i staden marungondong, förutom när vi hamnade på köttmarknaden som kändes som att vara med i en skräckfilm. Vart vi än vände oss så var vi omringade av diverse djurhuvuden, svansar och styckade kroppar. Usch! Det må vara gott att äta men inte kul att titta på…
I tisdags så träffade vi en mycket intressant samling människor som kom från organisationen ”workers union” vilket ungefär motsvarar våra fackförbund här i Sverige. Vi hade ett flertal intressanta diskussioner om hur situationen ser ut i Filippinerna vad gäller arbetarnas rättigheter och vi delade med oss av många egna erfarenheter från Sverige.
Desto mer jag pratar med folk som bor och lever sitt liv här angående det som är tufft i landet exempelvis sjukvård, arbetslöshet, föroreningar i miljön och så vidare så inser man vilket drömland Sverige verkligen är. Här är vi tillåtna att bilda fackförbund eller vara medlemmar i dessa, vi jobbar aktivt för att ta vara på miljön, alla barn går i princip i skolan och vi har sociala skyddsnät. Visst, vi behöver fortfarande jobba på en del grejer men i jämförelse med Filippinerna så har vi kommit så mycket längre.
En mycket bra dag helt enkelt. 🙂
Helgen har vi tillbringat i grannstaden Magallanes och haft ett flertal aktiviteter med deras ungdomar. Vi har lärt oss att skörda rotfrukter, äta kokosnöt och gå i leriga backar med flip-flop (inte ett vinnande koncept!)
Vi har även ätit enorma mängder mat, i lördags så åt vi en frukost, två lunch och två middagar. Hur sjukt är inte det?!
Som avslutning på vår fina vistelse här i Cavite så bestämde vi oss för att bjuda alla på middag så vi lagade såklart vår favorit, en försvenskad variant av tacos! 🙂 gott var det och detta var nog första gången jag kände mig fullkomligt bekväm med att äta med händerna.
Nej, nu är det dags att fara! Vi uppdaterar er om läget någon gång i Manila.
Tjingeling!
Lämna ett svar