Har sitter jag nu pa ett internetkafe i Bukoba, Tanzania. Idag ar det min dag, jag fyller 25 ar. Jag ar sa glad och tacksam at jag befinner mig just har, just nu. Jag befinner mig verkligen i nagon annans vardag, i en annan verklighet. Jag ar densamma, men jag gor andra saker. Att jag nufortiden kan beratta om fralsarkransen pa Swahili, att jag faktiskt staller mig och sjunger i kyrkan tillsammans med Sofia, att jag alltid halsar pa de aldre med vordnadsfulla halsningsfraser. Att en halsning inte bara ar ett hej langre, utan ar ett gang meningsutbyten om familj, hem, arbete och sa vidare.
Det senare visade sig valdigt tydligt da vi for nagon vecka sedan traffade ett helt gang svenskar, nagra som jobbar med Bukobahjalpen (Tumaini Children Centre) och nagra som har ett forsamlingssamarbete (Hallsberg forsamling och Kiamtwara), dar jag och Sofia bor nu i tre veckor. Vi halsade pa dem och stallde automatiskt dessa halsningsfraser, men pa svenska… och visst ar det trevligare att halsa pa varandra med lite mer an ett hej…?
Lämna ett svar