Nu ar det snart bara tva veckor kvar har i mitt nyfunna paradisland. Tiden har gott fort och jag har fatt med mig en hel dros med nya erfarenheter, vanner och minnen for livet. Fragan ar inte OM utan NAR jag ska komma hit nasta gang. For jag har fatt nagot jag vill komma tillbaka till, nagot jag kommer att sakna.
Manniskorna!!!
Brasilien ar fullt av leende manniskor som gjort min tid har till nagot alldeles speciellt. I Brasilia togs vi emot av familjer som oppnade upp sina hem och jag blev som en dotter i familjen. Nagot helt fantastiskt! Forsamlingar har gladeligen delat med sig av sin tid och sin verksamhet for att vi ska fa ta del av dem och jag forsoker ge tillbakak sa mycket jag kan. Problemet ar att jag kommer aldrig kunna gottgora allt det alla gjort for mig har, det gar inte.
Mina vanner har har tagit med mig pa fantastiska aventyr, allt fran bergsklattring och nationalparker till att titta pa fotboll i hogsta ligan och fa hora sambatrummorna pa laktaren. Men detta ar inte det basta, det som inte gar att kopa eller bestalla som ingen forutom jag forstar vardet pa, deras vanlighet och vilja att gora nagot for oss och med oss, det ar det som betyder nagot innerst inne.
Skratt och minnen kan vi inte kopa i en biljettlucka eller bestalla via natet. Jag har haft turen att mota nagra av de mest godhjartatde manniskorna i varlden som har hjartan av guld och det ar jag oerhort tacksam over. De leenden de har gett mig har fatt mig att inse att le och vara lycklig tillsammans ar bland det viktigaste har i livet.
Just nu ler jag och just nu ar jag lycklig sa livet kan inte vara sa mycket batter. Jag trivs har i min brasilianska lilla bubbla.
Lämna ett svar