Nu har vi varit i Manila i en vecka och imorgon delar vi på oss och åker till våra respektive stift. Vi har redan fått uppleva så mycket och fått möta så många intressanta människor. Ena dagen fick vi uppleva lyxen i stadsdelen Makati där det finns otaliga skyskrapor, lyxhotell och gallerior. Vi var väldigt fascinerade trots att det på något sätt kändes som ”hemma”. Det räckte dock med att snegla på våra filippinska vänner för att se en helt annan inställning. Det vi tyckte var billigt enligt svensk standard, tyckte de var dyrt och eftertraktat. De tillhör inte ens den del av befolkningen som klassas som fattiga. Man drabbad nästan av en skam eller i alla fall dåligt samvete när man inser att vi faktiskt har det otroligt bra.
Nästa dag fick vi känna på den totala motsatsen till lyxen i Makati. Vi kördes till en stadsdel som heter Smokey Mountain. Detta är ett berg som består av sopor som slängts där under flera decennier. Det ser ut som ett vanligt berg med växtlighet oc stigar, men tittar man på marken ser man vad det egentligen består av. Okomposterbart material som kommer finnas där för evigt. Plast, glas, paraplyn, flipflops, fotografier – ja allt som man hittar på en vanlig soptipp. Där bor människor som om det vore vilket kvarter som helst. Dock är människorna otroligt fattiga och deras hus har de byggt själva av kartong, plast och plåt. Människorna som bor uppe på berget driver jordbruk. De odlar bananer, sockerrör och rotfrukter. I sopor. Både ofattbart och fantastiskt att det faktiskt fungerar.
Dock är fattigdomen och rikedomen i Manila inte fördelad i olika stadsdelar. Vart vi än går ser vi uteliggare och gatubarn som enligt naturens lagar inte borde vara vid liv, men som på något förunderligt sätt ändå lyckas överleva. Runtomkring går de rika förbi och shoppar på de olika shoppingcenter som finns eller kör sina stora amerikanska SUVs. Vilken snedfördelning av resurser!
Men det finns hopp. Igår (9 sept) besökte vi ett barnhem som tar hand om barn som på olika sätt utsatts för övergrepp, har problem med lagen eller är hemlösa. De får gå igenom ett program där föreningen gör allt för att ge dem möjlighet att återförenas med familjen, få en utbildning, klara upp lagöverträdelser osv. De får dessutom utbildning och träning i olika färdigheter, allt som kan hjälpa dem att så småningom bygga ett eget liv.
Lämna ett svar