Igår lämnade vi vår värdfamilj i burugo för att inleda den 19 dagar långa mittkursen. Jag lämnade familjen med väldigt blandade känslor. Det känns verkligen märkligt att vi troligtvis aldrig kommer träffas igen, och troligtvis kommer jag och Alexsandra heller aldrig få veta hur det kommer gå för dom i framtiden. Dock känns det också skönt med ett miljöombyte, och att träffa killarna som också lämnade sin familj igår. För att fira att vi klarat av första värdfamiljsperioden åt vi pizza igår- bara att slippa banan för en kväll kändes underbart! Skämt å sido…
Under den sista tiden i värdfamiljen var tempot lite lugnare. Vi bodde hos en gammal kvinna i två dygn där vi i princip inte gjorde så mycket mer än att hjälpa till att hämta vatten en gång. Vi hälsade även på hennes granne, vilket ledde till att jag hade en diskussion om alla människors lika värde med en man. Detta efter att jag ifrågasatte varför han inte kunde bara en balja med kläder eftersom han var man. Diskussionen slutade dock med att han bara skrattade åt att jag ansåg att alla människor, oavsett etnicitet och kön, är lika värda. Alexsandra lyckades som tur var även denna gång lugna ner mig så att vi kunde äta en lugn och fin middag med familjen sen…
Det jobbigaste här är verkligen att människor har helt andra åsikter och värderingar än i Sverige: jag kommer aldrig lära mig acceptera att man får slå barn, att kvinnan är mindre värd på något sätt, att kvinnan ska passa upp på mannen hela tiden eller att alla människor inte skulle vara lika mycket värda. Det värsta är dock att alla skyller dessa saker som vi ser som fel på deras kultur och anser därför att det inte är något som borde förändras särskilt mycket. Åh vad det gör mig så frustrerad.
Nu ska vi spendera två dagar i bukoba på hotell och sedan väntar 10 dagar semester av något slag i någon liten stad som heter biharamolo, efter det ska vi flytta till nästa by och värdfamilj! Dock kommer vi förhoppningsvis åka till mwanza på safari efter två veckor i familjen… Det här upplägget känns så otroligt bra och vi håller alla våra tummar för att alla planer ska gå i lås, isåfall kommer de sista två månaderna bli awesome!!
/Rebecka
Lämna ett svar