Som Rebecka skrev i sitt inlagg for nagra dagar sedan bor vi just nu pa Ntoma VTC, en yrkesskola som kyrkan driver i byn Ntoma. Det ar samma by som vi bodde i under var introduktionskurs! Till en borjan trodde jag att det skulle kannas trakigt att inte fa se en ny by och nar det visade sig att det itne riktigt var en familj vi skulle bo hos trodde jag det samma. Jag hade dock valdigt fel!
Vi har fatt gora massor av intressanta saker och den har perioden har vi verkligen fatt ha inflytande over vart schema. Tva dagar pa barnhem, en dag i skolkoket dar vi lagade Ugali till alla elever, besok i en moske (Ntoma skiljer sig fran manga andra byar da forhallandet mellan muslimer och kristna ar valdigt bra har och det hander att de till och med deltar i varandras olika firanden) och mycket annat finns pa vart schema och vi har det verkligen bra. Har om dagen besokte vi barnhemmet Tumaini tillsammans med en av skolans elever, som sjalv vuxit upp dar vilket var valdigt intressant.
Ett valdigt roligt (och forvanande) inslag under den har perioden var nar vi plotsligt hade ett gang svenskar sittandes vid matbordet. Det var besok fran Vreta kloster och vi fick lov att prata svenska hela kvallen. Ganget bjod pa manga skratt och vi fick passa pa att prata av oss lite (och ”skryta” om hur bade jag och Rebecka haft mask i foten. Man tappar liksom uppfattning om vad som ar okej att prata om och inte har…) Vi tackar odmjukast for besoket och hoppas att vi ses i Sverige igen!
Det som aterstar nu nar det bara ar fem heldagar kvar ar bland annat vart lilla projekt, gudstjanst, dag 2 pa barnhemmet och att umgas med skolans elever. (De har precis borjat vaga prata med oss!)
Nej, nu pulserar foten ordentligt. Kanske hade apoteket forst och internet sedan varit ett bra alternativ?
PEACE OUT!
Alexsandra, Skara stift.
Lämna ett svar