Nar Josefina och jag var i Bambang, Nueva Vizcaya, bodde mitt bland risfalten. Men vi var aldrig med arbetarna dar, vilket vi tyckte var sadar. Men nar vi var i Aglipay, Quirino akte vi en dag med var prast till hans farm i Jones, Isabela (jag vet att alla dessa namn pa platser ar valdigt forvirrande, sa ignorera dem om det ar mojligt).
Med snygga flatade hattar pa huvudet och solkram pa nasan planterade vi majs genom att slappa ner det ”berikade” majskornet pa marken och fosa over jord med foten. Inte sa svart kan man tycka, men balansen var ju inte den basta pa ojamn mark. Men det gick anda och nu har vi varsin rad med majs som forhoppningsvis kommer att matta nagra magar om nagra manader!
Efter majsplanterandet gick vi over skog och berg (joke lang, vi gick nagra hundra meter bort, och det var platt) till risfaltet. Vi traffade nagra trevliga filipinos och vi fick prova pa att skorda ris. Inte sa svart. Men vi skordade endast nagra fa handfulla tag ris, inte flera tusen som proffsen gor under skordetid.
Nar vi var klara tog vi en drickpaus, och eftersom vi inte hade nagot vatten var det bara att oppna en kokosnot och dricka farsk ”buko”. Valdigt behandigt nar man inte orkar ta med sig egen vattenflaska.
”Far, jag kan inte fa upp min kokosnot…” tanker jag pa varje gang jag ser denna bilden eftersom det ar prasten, Fader Alan, som oppnar kokosnoten, eftersom vi inte kan/far gora det sjalva.
Det var en valdigt varm dag sa vi tog ett dopp i en av de renaste floderna vi sett har i Filippinerna. Kladerna pa forstas, Filipino style. Vi akte en ”native boat” som jag, som vanligt, inte kommer ihag namnet pa.
Det enda som fattades denna dag var att springa barfota genom hoga majsplantor, Pocahontas-style. Vi far val ta det en annan gang.
Ha det gott!
Bella, Linkopings Stift
Lämna ett svar