Igårkväll kom vi tillbaka från vår semester, och jag kan knappt tro att allt gick så bra som det gjorde! Efter att ha spenderat en natt på färja över Victoriasjön blev vi hämtade av vår safaribil. Tydligen skulle det inte bara vara vi 4, det slutade med att vi var 8 personer i en bil för 7 -typiskt Tanzania om ni frågar mig.
Safarit blev dock helt otroligt, trots platsbristen. Redan den första dagen såg vi elefanter, bufflar, giraffer, zebror, flodhästar, krokodiler, gnuer, LEJON OCH JEPARDER!!!! Den här tiden på året migrerar gnuerna, och zebrorna hänger av någon anledning med ibland, så vi såg säkerligen flera tusen gnuer – det är en av dom där grejerna här borta som är så häftig att man inte ens förstår det själv trots att man har det rakt framför ögonen.
Vi tältade mitt i Serengeti över natten, och tack vare alla djurläten utanför tältet blev det inte särskilt mycket sömn -men det är helt klart det coolaste som någonsin hållit mig vaken. När jag sedan gick upp dagen efter vår det fullt med hovspår runt alla tält. Alltså åh så häftigt!!
Vår tur fortsatte dagen efter då det första vi såg var tre olika grupper med lejon. Senare såg vi en grupp med hyenor, vilket gjorde mig överlyckli eftersom min 4åriga lillebror helst av allt vill se bilder på hyenor när jag kommer hem! Dock ville han helst se gråa, men jag tror minsann att de vi såg duger bra också. Vi lyckades också se en hel hjord med bufflar, samt alla djur vi såg dagen innan igen. HELT OTROLIGT!!
Den senaste veckan har vi spenderat i mwanza. Där dom hade både glass, pizza och affärer med yoghurt i. Detta kändes som rena rama lyxen efter 2,5 månad i bukoba. Vi lyckades också spendera ett par dagar vid en pool och shoppa loss på presenter att ta hem.
Nu befinner vi oss i bukoba för avslutningsdagar, vilket innebär (ännu en gång) att vi inte gör någonting alls förutom att gå runt lite planlöst och vänta ett par timmar på att få mat. Men på tisdag åker vi hemåt, och jag kan knappt tro det. På ett sätt känns det så otroligt underbart, och på ett annat sätt ganska vemodigt. Vem vet om jag någonsin kommer tillbaka hit? Tanzania har lärt mig så otroligt mycket och på flera sätt öppnat mina ögon både för hur världen ser ut, och vem jag själv är som människa. Hela den här upplevelsen är så overklig att jag tror att det på onsdag morgon när jag står på Arlanda kommer kännas som en dröm, långt, långt borta.
/Rebecka
Lämna ett svar