Magandang araw po sa inyong lahat! (Goddag på er alla!)
Mitt namn är Sanna, jag bor i Linköping och tillhör Linköpings Domkyrkoförsamling, Linköpings stift. På måndag ska jag sätta mig på ett plan mot Filippinerna. Det är tre dagar kvar och allt är för stort för att kunna ta in.
Enda sen jag hörde om Ung i den världsvida kyrkan för första gången har jag väntat på att sluta skolan och då kunna söka. Nu sitter jag här som en av 18 deltagare i utbytesprogrammet och allt känns overkligt. Om en vecka befinner jag mig i Manila, långt ifrån familjen, men med tre vänner och ett stort äventyr framför mig. Jag känner mig spänd, förväntansfull och väldigt nervös. Jag tror att de tre kommande månaderna kommer bli lärorika, känslosamma och väldigt roliga men bitvis även tråkiga…
Väskan är nästan färdig för avfärd, jag kommer förmodligen glömma hälften av vad jag borde ta med mig, men väl framme går det säkert att köpa det som behövs. Som jag skrev tidigare känns allt för stort för att kunna ta in så det jag oroar mig för är saker som packning, flyg och hur ofta jag kommer kunna tvätta. Småsaker som kommer lösa sig. En annan sak som oroar mig är att jag är den enda som fått mitt visum. De andra sitter alltså utan pass. Det är ett lite större problem men intalar mig själv att det kommer lösa sig.
För, på måndag åker vi. Tre månader i någon annans vardag, tre månader i olika värdfamiljer och tre månader i ett land långt bort från Sverige. Jag vill inte åka till Filippinerna och titta på hur de lever utan jag vill vara en del av det. Jag åker med samma inställning som förra årets deltagare:
Ingenting är konstigt, bara annorlunda.
Vi hörs från andra sidan jorden!
Sanna
Lämna ett svar