Pim i Brasilien

Åh vad kul det är att lära hur alla har det!! Ser fram emot rundbreven, får börja fila på mitt direkt.
Här har det hänt massor sedan sist så bäst jag börjar från början!
Jag tror att jag landade riktigt ordentligt förra fredagen då jag hade min första heldag med min värdfamilj. Jag och lillasyster Martina spelade biljard med hjälp av tre ord portigusiska och tre ord engelska. Vi har åt svenskt godis, tittade på bilder från Sverige och hon lärde mig portugisiska. Vi skrattade mest och hon är den klokaste 10 åringen jag vet. Gustavo spelade gitarr och delade Brasiliansk historia. ABBA är bilmusik och fika är konstant! Maggie, Amanda och jag storhandlade mat, köpte ”funny-flipflops” och åt glass. Vi delade kärlekshistorier, musik, dikter och livets krokiga stig som resulterade i gåshud och ett par tårar.
Vi hann orientera mig i närområdet och besöka kvällens ungdomsträff. Det var mycket kramar, sånger och till och med portugisisk högläsning från min sida. Officiellt är jag nu familjens storasyster, det är ungefär det finaste jag har hört. Har ni någonsin känt kärlek bubbla i halsen?

Under lördagen turistade hela familjen ute i Sáo Miguel bland ruinerna (med på Unesco) sedan jesuiternas försök att skydda sig från spanska och portugisiska slavhandlare under 1700-talet. Vad som är kvar var i princip ingången. Det är även ett museeum med statyer etc. som överlevt, bilder och mycket historia. Jag gick runt med ett audioband som en riktig turist, min outfit blev dock inte fullständig förrän Martina försåg mig med hennes favoritkeps och favoritglasögon. Har jag sagt att jag gillar den ungen? Väl hemma igen varvade vi jammande med pizzabak och pratade sedan i timmar efter middagen, länge sedan jag skrattade så mycket

Helgen avslutades med söndagsmässa i kyrkan, marknad på stan, ett par soltimmar (=utläst bok) och grillning. Lagom till valvakan kom regnet och höll i sig hela kvällen och då Gustavo är i Porto Alegre för jobb tidigt måndag morgon myste vi till det med tjejkväll i soffan.

Inlededde andra veckan i Brasilien och måndagen tillsammans med barnen i skolan och pastor Luciano. Vi hade samling med tre grupper barn i olika åldrar för att prata om innebörden av vänner, frihet och respekt med hjälp av olika metaforer, berättelser och sånger knutet till ämnena. Jag blev även presenterad runt om i skolan och har knåpat ihop veckan som kommer, hälsat på dagis och varit en sväng på Ijuí’s museum (då vädret var rätt trist) med Erik för lite skvaller. Måndagskvällen till ära deltog vi i invigningen av festligheterna som kommer att pågå hela veckan med anledning av försöket att bli självständiga för tvåhundra år sedan. Försöket misslyckades men de firar ändå. Inte så dumt tycker jag! Mina två bordsherrar summerade kvällen som ni kan se nedan

Tanken är att jag under de kommande fyra veckorna skall befinna mig någotsånär på den privata skola som ingår i nätverket CEDEL, under namnet CEAP. Skolan har ett nära sammarbete, som dessutom visat sig fungera otroligt bra, med lutherska kyrkan och mina (totalt) fyra värdsystrar går där.

Tisdagen spenderade jag med två av skolans engelskalärare. Vi inledde med ett långt möte där vi diskuterade likheter och skillnader mellan svensk och brasiliansk skola, fördelar som nackdelar. Jag berättade sedan kort om mig själv, Sverige och vad jag gör här för enormt nyfikna elever 10 och 15 år gamla i skolans aula. Tillsammans har vi under dagen haft två engelskaklasser á två timmar med bråkiga tonåringar samt betydligt mer medgörliga 10-åringar. I den förstnämda byggde jag alla mina argument på mina bristande kunskaper i portugisiska och byteshandlade därefter framgångsrikt (men långsamt) en portugisisk mening (av mig) mot en på engelska (av dem). 10-åringarna charmade mig enkelt genom att räcka upp handen och nyfiket hungra efter enkla ord och fraser. Fina barn nedan på bild.
Efter skolan, klockan 18, kikade jag på dramaklubbens 16-åringar (däribland Amanda) och deras två timmar långa träning inför nya pjäsen med premiär nästa vecka. Medryckande skådespel, blev väldigt imponerad trots att jag förstod totalt fem ord av språket. Maggie jobbar kväll på skolan så Gustavo fixade Brazilian pastel (typ piroger) som vi slaffsade i oss, nyduschade med handduksturbaner i soffan. Fantastiskt att få vara barn en liten stund till.

Onsdagkväll möblerade vi om lite här i Ijuí. Jag flyttade in hos familjen Zimpel på sjunde våningen i ett av stadens enda höghus. Äldsta dottern Luiza är ungdomsledare i församlingen så vi ska hitta på bus där i två veckor (börjar med pyjamasparty imorgon kväll) sedan flyttar jag tillbaka till min familj. Lillasyster helena på 10 år och hunden Urzula på 3 månader nedan på bild.

Denna regniga torsdag besökte vi staden Tapejara, som ligger 20 mil nordväst från Ijuí, tillsammans med prästerna Ana och Rickardo. Vi kikade på en lokal där vårens ungdomsfest ska hålla hus, planerade mat, aktiviteter, affichering, musik/band och diverse detaljer med gubbarna i styrelsen. Jag hade nästan förväntat mig en revolutionär mötesatmosfär då de fester jag hunnit delta i här är i det närmaste magiska. Kanske är det gästerna som bidrar med det där lilla extra, i detta fall blir det närmare 1000 stycken. Efter lunch (klockan 15 här) for vi hem igen med plattan i botten på världens minsta Fiat. Dör jag här så lovar jag att det är i en trafikolycka, rånmördare skrämmer mig inte ens längre.

Från Tapejara och in på CEAP. Jag hade lovat mamma Maggie att berätta allt jag vet om vårt lilla avlånga land i norr för hennes vuxengrupp som studerar engelska. Jättefina människor som gjort ”fika” (mest svenska som finns enligt Google) och satt och lyssnade på mig och min bildpowerpoint i två timmar + ställde frågor fram till 22.30. Enormt trevlig kväll och mitt första föredrag på engelska(!)

Och framme vid fredag!
Gah! Vilken förmiddag!! 07.30 träffade jag skolans alla sistaårselever, 17 år gamla. Inledningsvis delade jag min uppfattning hittills om klasser jag besökt och flyttade i samband med det isär fnittriga tjejer och gormiga killar. Jag gjorde tydligt vad jag ville ha ut av detta, mina förväntningar, och utlyste tidigt att det är okej att ha krav på mig från deras sida. Det är tillexempel mer sällsynt än vanligt med handuppräckning. Jag berättade vad jag gör i Brasilien och om allt det jag kommer att ta hem till Sverige, hur kyrkorna hänger ihop, om vårt sammarbete och varför det är så viktigt med utbyte. Vi pratade sedan oavbrutet i fyra timmar heart to heart om bla. svensk/brasiliansk skola, Astrid Lindgren, sexualitet, att vara full, normer och fördomar, musik, traditioner, världen, ambitioner och vad ”alla andra” tycker. Det var väldigt förtroligt och respektfullt, enormt givande, en av höjdpunkterna var det gäller utbytet hittills! Om någon sagt till mig för en månad sedan att jag skulle hålla ett seminarium för femtio 17-åringar i 4,5 timme på engelska utan att vilja springa därifrån för ens en sekund hade jag bara skrattat, detta är att växa. Jag beundrar alla lärare som får detta att funka dag ut och dag in och jag beundrar alla elever som ger en sån här känsla i respons. Jag är så himla glad att jag får praktisera dessa möten på ögonhöjd. Bara wow. Dags att sova lite middag så att jag orkar gå på pyjamasparty ikväll!