Tredje veckan i Gravatá

I måndags när jag fick tillgång till internet igen öste jag ur mig känslor på mail, meddelanden, bloggen här samt utbytesbloggen och jag tror att jag fick ur mig förra veckans känslor så att jag liksom kunde börja på ny kula inför de sista veckorna. Hade också långa samtal med papsen, vänner och min goa resekompis Erik (som befinner sig ohälsosamt långt borta för att kallas resekompis). Måndag eftermiddag spenderade jag på fritids, vi spelade Bingo och sedan Spökboll tills det blev mörkt. Under kvällen försökte barnen lära mig samba och diverse andra sexiga danser de helt klart kunde utöva betydligt bättre än jag! Helt knäppt och så häftigt hur de rör sig. Förövrigt senare ett träningspass som kändes lite lättare än förra veckan men ändå helt slut efteråt. Jäkla tanter att vara igång! Somnade som en kubbad säl. I tisdags var jag och Waldemir på universitet i Recefe, han pluggar till pedagog och det var ungefär hur kul som helst! En grupp i klassen presenterade ett grupparbete om hur man jobbar tillsammans med döva barn och vi i publiken fick hoppa in och delta i övningar flera gånger. Kreativt och roligt! Träffade också två studenter som pluggar engelska, skönt tänkte jag först men upptäkte att jag och Waldimir verkligen hittat ett sätt att kommunicera och jag blev genast lite tryggare i min portugisiska. Medan jag stannade och pratade med engelska-killarna hann de andra ta ett glas eller fler, det gjorde hemresan väldigt kul. Helt ny kultur var det gäller plugg, kändes som om jag var 18 och nyss flyttat till en studentstad och inte hade ett problem i världen. I onsdags hade jag och en av ledarna på fritids ett försök till lektion med de barn som ville. Övermod efter den inspirerade universitetsdagen styrde mig. Vi pratade om Brasiliens stater och huvudstäder, om nedskräpning här och i andra länder (med Sverige som exempel) och visade lite om datoranvädning. Det finns datorer i kyrkan men ingen har tidigare brytt sig om att visa barnen hur de fungerar. Så varför inte! Inte för att vi behöver ta det så allvarligt, men jag blir lite rädd när barnen tror att Brasilien är så stort som deras stat Pernambuco. Att enbart deras stat existerar. (Barnen är upp till 16 år). Det gick bra och vi ska styra vidare nästa vecka! Under torsdagen tänkte jag och Ruty, min tyska vän, göra lite jobbrelaterande ärenden på stan men hade inte så bråttom så det blev en heldag i värmen. Spenderade sista timmen i skolan med barnen och hade under kvällen lite egentid med en bok, guld! I onsdags blev jag även inbjuden till universitetets engelska-dag och väl där i fredags möttes jag av så många nyfikna ansikten. Jag ombads att presentera mig så sagt och gjort, överlycklig över att prata engelska igen. De glada minerna förvandlas till tomma, nästan rädda ögon och jag liksom saktar av och ser på läraren (som ser likadan ut) ”eeeh, det kanske var lite avancerat”. Han övesätter mig till portugiska och jag säger ja till att delta under dagens lektioner, som är genomgång av grammatik som motsvarar ungefär vad svenska skolan går igenom i sjätte klass. Jag skämdes och ville verkligen förklara mig, något som jag sedan fick göra och inga hard feelings tack och lov, blev istället en pastel-kväll tills mörkret tog över helt och ett ”vi ses nästa vecka”. Pust. Påvägen hem höll jag på att bli överkörd av en motorcykel, så pass att den rev tag i t-shirten och for vidare. Waldimir som gick med mig och såg allt blev riktigt skakis medan jag inte riktigt fattade då jag hade ryggen emot. Har aldrig sett en brasse skakis över trafiken.

I lördags tog jag sovmorgon och lyckades sova till klockan 9, såg därefter på två filmer jag haft på datorn i två månader, läste och hade lite Pim-tid. Under eftermiddagen och kvällen var vi i kyrkan för mässa och allmänt get-together, mysigt. Upp klockan fem i söndags morse för att skumpa två timmar bort på ett lastbilsflak med sju härliga människor. Vi bor granne med det oändliga gröna så vi liksom fortsatte in i det. Vi promenerade, plockade mandariner och sjöng tills vi kom fram till ett vattenfall mitt i skogen! Sjöng lite till, åt frukost, badade och grillade till lunch. Låg i solen och mös en stund efter lunch innan vi for två timmars skump hem igen. Väl hemma åt vi lite isglass och dog på soffan. Filmkväll med ungdomsgruppen ikväll och imorgon näst sista veckan här. Nu går det undan.

Föresten! Jag har som lutheran blivit invigd i Brasiliens lutheranska kyrka vilket har gjort mig en trä-ring och lite nyfikna blickar rikare. Dels finns det inte så många lutheraner i staden samt att jag precis fått reda på att trä-ringen även kan placeras på vänsterhanden och då få helt ny mening, då för homosexualitet. Homosexuellt är varken socialt accepterat eller accepterat av kyrkorna och ungefär där tar min ilska och oförståelse vid. Jag FATTAR inte vem som har befogenheten att bestämma det. Jag har upprörts utav detta och de svaren jag får är ”nej alltså, JAG har ju inga förutfattade meningar eller så men andra människor har” sedan fnissar de, viskar ”gaaaaay” och pekar på nån stackare som struttar på stan. Blir tokig. Så jag bär helt enkelt min ring på vänsterhanden för jag skiter i vilket. Att jag är ”gift” med min bästa kompis på Facebook har även det rört upp känslor men har enbart kommit fram till mig bakvägen. För er som känner mig skulle jag nog inte definieras som den flickigaste flickan enligt regelboken heller, jag vet inte varför men jag bara älskar att driva det såhär långt, det är ju ingens buisness egentligen.

Denna vecka ska jag få lite kontinutet i min fritidsvistelse måndag-torsdag och tänkte även hänga kvällstid på universitet. Imorgon blir det träning med tanterna! Dricker (om jag inte redan sagt det) mer eller mindre bara läsk (då rent vatten är struligt att få tag i) och äter hur myckt vitt bröd som helst så detta måste få ett stopp innan min mage strejkar i protest. Fredag-söndag far vi iväg till en grannstat på ungdomskonvent.