Magandang araw allihopa!
Det betyder goddag på filippino, vilket är att av väääääldigt många språk som talas här på Filippinerna. Just nu befinner sig Emma och Klara i den lilla staden Tayasan som ligger på ön Negros Oriental. Vi bor hos en helt fantastisk värdfamilj. Familjen består av en sockerberoende fyraåring, som heter Candysse, hennes mamma, Chenchen, mammans föräldrar, William och Lillian, en bror, William II, och hans flickvän Lean.
Vi mår fantastiskt bra, och får uppleva så mycket så att det ibland är svårt att ta in alla intryck. Det första vi fick vara när vi kom hit var att gå på vaka i hemmet, eftersom våran supervisor Kleins mamma precis gått bort. Det är verkligen skillnad på hur förberedelserna inför en begravning ser ut här om en jämför med hemma.
Vi har fått träffa massa fantastiska människor, som till exempel; rektorn på en skola som ägs av IFI (en samarbetskyrka till Svenska kyrkan) och stadens borgmästare, ingen av oss har ens träffat våra egna städers borgmästare, som kan jämföras med våra landshövdingar. IFIs ärkebiskop har vi även fått möjligheten att träffa två gånger, och han är underbar. Så rolig. Det första han gjorde när vi träffar honom för första gången i en fullproppad kyrka i Manila var att välkomna oss hit till Filippinerna på svenska, och han verkar vara väldigt mån om att vi ska ha det bra här.
På den 1 ½ veckan vi har varit här i Tayasan har vi hunnit med så himla mycket saker att jag inte ens kommer ihåg allt. Det är nya intryck hela tiden, och vi gör allt för att hänga med i svängarna. Vi har fått vara med om predikan som är 45 minuter långa, och tror dagligen att vi ska dö i trafiken, men vi har även fått träffa så många fanatiska människor som jag bara vill stoppa ner i en låda och ta med mig i resväskan hem till Sverige.
Vi är så tacksamma över att vi får uppleva allt det här, och hoppas att ni där hemma mår lika bra som vi gör! Nu ska vi ut på fler äventyr!
Stora kramar Emma, Strängnäs stift, och Klara, Linköpings stift.
Lämna ett svar