¡Hola!
Idag är det 1 november, alltså första dagen på sista månaden här i Costa Rica. Tiden har gått otroligt fort och jag kan nog inte riktigt förstå att om redan 26 dagar sitter vi på ett flygplan för att åka hem till Sverige igen.
Vi har hunnit med så otroligt mycket och jag är verkligen stormförtjust i landet och kyrkan här. Den skiljer sig väldigt mycket från vad jag är van med hemma och det har en fantastisk charm.
Som jag nämnde så har vi hunnit göra massor av saker, bland annat; samtalat med människor som jobbar inom kyrkan om deras arbeten och projekt, besökt stammar av ursprungbefolkningen, firat dia de la independencia, kollat på när pastor Julio tålmodigt försöker undervisa ca 15 barn i blockflöjt, planterat växter på en skola, besökt museum och nöjespark, varit på några av de otroligt vackra stränderna, ätit massor av ris, varit på Casa Abierta, firat gudstjänster, varit på läger med ungdomarna, besökt en vulkan (dock var det så dåligt väder så vi inte såg något, haha!), sovit i hängmattor, demonstrerat mot kvinnovåld och firat reformationen med 80-talsfest!
Naturen här är helt 
fantastisk och vart man än tittar ser det ut som ett vykort med massor av härlig natur. Det är lätt att drömma sig bort när man ser utsikten från bergen, bland annat hos ursprungsbefolkningen i Quitirisi.
Människorna här är trevliga och otroligt välkomnande, och att kunna känna sig som en i familjen gick superfort. Jag trivs väldigt bra här i Costa Rica och att människorna är så glada och snälla tror jag är en viktig del. På måndag har vi planerat att åka på semester till Manuel Antonio – det ska bli otroligt skönt att få vila upp sig lite innan slutspurten här som jag ser mycket fram emot att få veta vilka erfarenheter och äventyr den för med sig!
Hälsningar Elin Lindkvist, Strängnäs Stift
Lämna ett svar