Dios está aqui – Gud är här!

När vi landade i San José i söndags kväll var vi trötta men förväntansfulla. Efter viss förvirring i passkontrollen så kom vi ut i den Costaricanska luften. Där stod inte bara vår handläggare Johana som vi väntat oss utan också våra värdfamiljer! Vi splittrades nästan direkt då Susanna och Cami åkte till Alajuelita tillsammans med sina familjer. Jag och Emilia fick dock stå och vänta ett bra tag på våra taxis så då fick vi chans att småprata med familjerna och Johana.

Jag och min värdmamma och syster hoppade in i den första taxin och efter en bilfärd full av nya intryck för mig så stannade vi utanför kyrkan i Carpio. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända men vi gick uppför en trappa och jag hörde sången som vi lyssnat på under förberedelsekursen. ”Dios está aqui” (Gud är här). Jag kastades rakt in i en mässa! Att komma invandrandes mitt i mässan var någonting som min svenska hjärna tyckte var konstigt, men det verkade ingen annan där tycka. Efter sången var det dags för instiftelseorden, alla stod i en cirkel och höll varandra i händerna. Trots min rostiga spanska så förstod jag precis vad som hände, jag har ju hört samma ord på svenska många gånger. Guds frid kom efter vi tagit del av brödet och vinet. Det var kramar till alla till höger och vänster och alla välkomnade mig. Sen sjöng vi några fler sånger och någonstans där kom Emilia in tillsammans med sin värdmamma. Hennes ansikte speglade mina känslor, förvirring blandat med glädje.

Det vi fått höra innan vi kom hit var att Carpio är en av de farligaste förorterna till San José. Jag kan ännu inte säga om det stämmer eller inte men jag känner mig inte rädd när jag går på gatorna. Det jag kan säga är att det är en förort full av liv. I kontrast till Sverige så är det här folk ute på gatorna. Det finns små affärer längs vägarna och i många hus spelas det hög musik som hörs ut på gatan. Jag skulle inte säga att människor generellt sett är gladare än i Sverige men bara man pratar med dem så är de trevliga. Så är det enligt min uppfattning i och för sig i Sverige också, oftast i alla fall.

För att summera så har vi det bra. Det är mycket som är nytt och mycket som är bra. Spanskan går hela tiden framåt och vi lär oss av och med varandra.

Tills jag skriver igen!

/Julia Hammarström