Jag har anpassat mig till min nya vardag!
Åka buss till och från La Carpio kan jag och Emilia numera göra själva. Vi kan också byta buss och hitta rätt hållplats samt veta var vi ska gå av (vilket kanske låter lätt men om en jämför med Sverige så är Costa Rica OERHÖRT ostrukturerat, några skyltar eller utrop av hållplatser kan du inte förvänta dig här). Redan vår tredje dag här gick vi på bussen på ett annat ställe än vi brukar. Det fanns ingenting alls som indikerade att det var en busshållplats där vi stod men vi visste bara efter några få dagar att det var en hållplats ”för här stannar ju bussen alltid”!
Oftast så är allt oklart men vi har liksom funnit oss i att vi inte har koll på läget (vilket är SJUKT ovant för mig). Sen helt plötsligt säger någon att nu ska vi göra det här, och då bara hänger vi med liksom. På morgnarna har vi sagt en tid då vi ska samlas men det är alltid någon (eller några) som är sena så ingenting börjar på utsatt tid. Vi har kommit in i rytmen av att det inte gör någonting, klockslag är alltid ungefärliga.
Spanskan blir bättre och bättre för varje dag! Jag personligen lär mig mer när vi inte har spanskalektioner än när vi har det. ”Learning by doing”. Verkligen. Trots att allt är nytt så lär vi oss väldigt fort. Dock blir en också väldigt trött av att allt är nytt. Men vi har det bra och vi träffar många trevliga människor.
Jag tror jag börjar göra mig hemmastadd och att jag gillar mitt nya hem i Costa Rica för de kommande dryga två månaderna här!
/ Julia Hammarström
Lämna ett svar