Landet där kärleken är störst av allt!

Jag är så imponerad över hur rika i kärlek människorna här är, de hjälper varandra även om de knappt har något själv!

Självklart är bröllop och romantiska relationer också i fokus. De är inte lätt att komma som ung blond tjej och inte märkas. Jag och min respartner Alva har stött på många friare, exempelvis erbjöd borgmästaren i vår första stad sina två söner som vi kunde gifta oss med. Jag har också fått erbjudandet att ta med en annan persons son till Sverige, i hopp om att vi ska gifta oss och självklart skulle vi signera en äktenskapsansökan innan jag åkte hem. Min nuvarande värdmamma hörde när jag sa att romantik är så mysigt och jag längtar tills jag själv får uppleva det, och de dröjde inte mer än 3 minuter innan hon hade presenterat ett syskonbarn som är en stilig och smart ung kille. Självklart har de glimten i ögat när de säger det men jag kan inte hjälpa att mina flyktinstinkter kickar in.

Vi har fått många utlägg om varför jag bör skaffa en filippinsk man. De ska vara jämställda, respektfulla och roliga. Personligen känns de inte så stabilt att ha en relation med någon på andra sidan jorden så jag tackar för erbjudandet och ler vidare.

Innan mitt utbyte fick jag skriva i min församlingstidning om att leva med tro i sin vardag. Jag skrev där att leva med tron i vardagen är att leva med kärlek i alla handlingar jag gör. I Filippinerna är en stor majoritet kristna och de är troende även om de inte är så aktiva i kyrkan. Så i ett kristet land där kärleken är störst av allt kan jag inte hjälpa att jag undrar om det är Gud jag möter och ser överallt i samhället.

Många i detta vackra land lever fattigt men är rika i hopp och kärlek. Kanske kan Sverige lära sig från detta? Att livet inte blir rikt av pengar utan av gemenskap och kärlek. Klyschigt jag vet, men visst ligger det något i det?

/ Elsa