Det är det som är (en del av) syftet med det här utbytesprogrammet, och det är precis vad vi har gjort i snart 3 månader!
Alla de saker jag i början tyckte var konstiga eller ovana är nu en naturlig del av min vardag. Helt ärligt var jag inte så säker på att det skulle gå att dela en annan människas vardag. Vadå? Skulle jag hoppa in i en annan vardag än min egen? Men så är det verkligen. Och det är mycket tack vare alla de människor jag har träffat här i Costa Rica. Att de har öppnat upp sin vardag, sitt hem, ja, sina hjärtan för mig att hoppa in i. Och nu ska jag snart hoppa ur…
Om bara en vecka ska jag lämna Costa Rica och den vardag som har blivit just MIN vardag här. Tankarna snurrar i mitt huvud. Jag har saknat många saker och personer i Sverige men det är minst lika många saker och personer som jag kommer sakna från Costa Rica. Det är en konstig känsla att veta att jag aldrig någonsin kommer kunna träffa vissa av dessa personer igen.
Vår vardag består just nu av att åka (en himla massa) buss fram och tillbaka från San José, jobba med kommunikation på ILCOs huvudkontor, jobba med barnen på Casa Abierta, hänga på kyrkans ungdomsgrupper, åka på en och annan utflykt och så självklart lite schemaändringar på det. För vi är ju trots allt i Costa Rica. Men detta ska vi om bara en vecka byta ut mot kalla Sverige med en vardag där vi inte riktigt vet vad vi ska göra om dagarna.
Det finns så mycket jag är tacksam för under den här resan. Alla möten med människor. All fin natur och alla fina platser jag har fått se. Känslan av att dela med sig till andra som delar tillbaka. Att få se hur en liten luthersk kyrka jobbar i ett litet land i Latinamerika. Att jag har lärt mig prata spanska, på riktigt.
Jag har blandade känslor över att komma hem. Det ska så klart bli jätteroligt men livet här är också svårt att lämna. Störst är dock tacksamheten. Jag kommer se tillbaka på mina tre månader i Costa Rica med glädje, och personerna jag har mött här kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Pura vida!
Julia Hammarström
Lämna ett svar