Hej Sverige, ja det räcker väl så? Här i Tanzania är det långt ifrån nog med bara ett hej!
Vi har nu varit ute i värdfamiljer ett tag och äventyret har liksom börjat, väl ute i familjerna vi fått riktiga välkomnanden. Inte nog med att familjer tagit emot oss i sina hus och liv med öppna armar redo att ge oss en plats att sova på och mat i våra magar, utan hela samhället har välkomnat oss!
Vid gudstjänsten på söndagen kanske vi får ett sockerrör som gåva på kyrkans auktion efter mässan och oräkneliga personer säger hej presenterar sig och välkomnar oss varmt. Inte att förglömma hur gudstjänsten avslutas med ett improviserat dansparty!
Det händer även att någon bjuder hem oss på vad vi skulle kalla eftermiddagskaffe. Man skulle kunna tro att detta bara är för att vi är udda gäster från Sverige, ett land långt bort, men vi upplever det inte så. Även andra besökare från andra städer får i kyrkan ställa sig upp och presentera sig för att även de bli välkomnade. Det välkomnande vi fått här i kyrkan är verkligen något vi sällan skådat innan. Vid ett tillfälle har vi även blivit välkomnade av en kör som sjöng ”karibu” vilket på Swahili betyder välkommen.
Välkomnandet har såklart även sträckt sig utanför kyrkan. En dag på väg till marknaden så blev vi inbjudna på något litet att äta och dricka och för att i all enkelhet samtala lite. Att bara bli inbjuden förklarade vår värdpappa var något man nästan räknade med när man gick förbi sina grannar eller andra man känner. Var vi än åker och oavsett om vi ska stanna i fem minuter eller fem timmar välkomnas vi med öppna armar!
I Tanzania tvekar jag över om man ens förstår konceptet att vara ovälkommen, tänker att detta kanske är något vi borde lära oss av? Att bara vara spontan och välkomna in vänner på ett kort samtal. Känner vi att vi inte har tid kanske det är dags att ta oss tid!
Varma kramar från
Hampus Lind och Bukobacrew
Lämna ett svar