Det finns såklart likheter, som exempelvis Herrens bön. Den kan nästan direktöversättas till den svenska versionen. En annan likhet är att personer i församlingen ofta får ansvar för att läsa en eller flera av texterna.
Här firas gudstjänsterna oftast med att alla sitter i en cirkel. Det har hänt ett par gånger att vi svenskar är först på plats. För här, i landet Pura Vida, så är det helt okej att droppa in lite sent. Vilket jag kan tänka att konfirmanderna hemma skulle uppskatta!
Predikan är inte heller riktigt detsamma. Här innebär ofta predikan att prästen ställer en fråga, där ordet är fritt, om dagens texter. Det varierar hur många och vilka som väljer att tala. Men det kan vara allt från andra närvarande präster till en tonåring från ungdomsgruppen. Det skapas ett samtal där alla får bidra. Men detta kan skilja sig beroende på vilken präst det är, precis som det även gör i Sverige.
Nattvarden serveras i cirkeln. Prästen ger brödet, som ligger i en ask eller liknande, till personen närmast. Sen skickas brödet runt i cirkeln där var och en säger till nästa ”Cuerpo de Cristo dado para ti” vilket är deras version av ”Kristi kropp för dig utgiven”. Likaså med vinet men där säger alla istället ”Sangre de Cristo derramada para ti” som hos oss i Svenska kyrkan är ”Kristi blod för dig utgjutet”. Men här tar man lite vad man haver till brödet och vinet, det kan vara salta kex som bröd och saft istället för vin!
Efter gudstjänsterna serveras vad som kan liknas med kyrkkaffe. Eller det är faktiskt exakt som det, kaffe och något att tugga på dukas fram. Men det handlar mer om samtalen som uppstår, det kan handla om allt mellan himmel och jord. Inte minst Sverige eftersom de är nyfikna på oss och vårt land!
/Sofia Jantén
Lämna ett svar