Till innehåll på sidan
Act Svenska kyrkan

Lär känna Hanna

Jag heter Hanna och kommer från Ljungskile ca en timme norr om Göteborg. Den 6 september lämnar jag mitt lilla hus ute vid sjön på gården där jag bor på för att sätta mig på flyget till Tanzania, där jag kommer att vara i Karagwe i 3 månader. 

På frågan ”Hur går dina tankar för utbytet” är mina tankar faktiskt en aning ambivalenta. Jag förstår att det här är en unik chans jag har fått; att på uppdrag av Act Svenska kyrkan få ta del av någon annans vardagsliv i ett land som känns så främmande för mig. Samtidigt har jag även stundtals haft svårt att motivera för mig själv varför jag överhuvudtaget ska åka. Det är ju så enkelt att leta anledningar till att inte göra det. Jag känner en stark saknad efter mina nära och kära, oroar mig för sjukdomar, fasar för språkbarriärer, är ängslig för alla små insekter och vilda djur. Rädd för att människorna jag träffar där inte ska tycka om mig, att det blir fel och att jag gör misstag. 

Och vet ni, förmodligen kommer en del av dessa rädslor att bli till verklighet. Förmodligen kommer vissa att inte bli det. Jag har insett att det snarare handlar om att lämna det som känns tryggt och bekant och vad som händer när jag inte kan kontrollera vilka situationer som uppstår och inte vet än hur jag kommer hantera det som väntar. Men det är när man utmanar sig själv som man faktiskt växer. 

Jag ser fram emot att lära mig något nytt av de människor jag kommer att träffa. Kanske kommer jag lära mig saker som vi borde ta efter hemma i Sverige. Kanske lär jag mig mer att uppskatta det jag redan har och tar för givet. Kanske utvidgas mina perspektiv. Det är det som är mina förhoppningar genom att delta på detta utbytesprogram. 

Jag känner mig verkligen ärad att ha fått chansen att ta del av det här uppdraget, som startar upp nu igen efter många år med pandemi. Jag har många rädslor, men jag har många förväntningar likaså. Att få vända upp och ner på allt som jag hittills känner till – det gör ju att det inte går att komma tillbaka som samma person. 

Hoppas att du som läser detta vill följa denna resa med oss, 

Hälsningar Hanna