Jag står på en brygga och tittar ut över ett hav utan land i horisonten. För varje sekund som går minskar avståndet mellan mina fötter och bryggans slut. Det känns som att någonting långt ute i havet kallar på mig och jag vill inget hellre än att fortsätta framåt. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad som händer i den sekund då mitt fotfäste försvinner. Landar jag på däcket på en segelbåt? Som stillsamt bär mig över det böljande vattnet? Eller slår jag mot vattenytan? Bottnar jag här eller är det djupt och kallt? Hur långt orkar jag simma? Finns det maneter här?
…
Så här snurrar mina tankar medan jag står på tröskeln till äventyret Ung i den världsvida kyrkan. Jag heter Noomi, är nitton år gammal och uppvuxen i Bygdeå församling, i Luleå stift. Om ganska precis två veckor anländer jag till Bukoba i Tanzania, där jag och tre andra utbytesdeltagare ska spendera de kommande tre månaderna.
I skrivande stund befinner vi oss på Stiftsgården Rättvik, på avresekurs. I två veckor ska vi vara här och jag försöker insupa varenda sekund. Den här platsen är fantastisk i sig – vacker fysiskt och själsligt. För varje ny människa som bidrar till att vi får en givande utbytestid blir jag mer medveten om vilket privilegium det är att vara del av det här programmet. Jag har funderat mycket över varför just jag har fått möjlighet att genomgå den här resan. Än har jag inget svar på den frågan, men jag känner stor tacksamhet över att vara här och tänker göra mitt bästa för att skapa mening genom förtroendet jag fått.
…
Jag färdas nu, mot fortsättningen på det liv som är mitt. Jag vet inte hur, bara att jag inte kommer att vända om. För i mitt inre speglas ljuset från en fyr.
