Hej från Maria i Karagwe, Tanzania!
De senaste veckorna har verkligen satt mig på prov. Det började väldigt bra med att vi fyra som befinner oss i Karagwe bodde tillsammans på ett hotell. Under denna vecka besökte vi allt från skolor, sjukhus, plantager, hade lite föreläsningar och mycket mer… Det var väldigt intressant och givande. Men när dagen då vi skulle åka i väg till värdfamiljen började närma sig så gick det lite utför.
Jag blev nämligen rätt sjuk. Kortfattat fick jag alla symtom för malaria plus någon infektion och läkarna bedömde att jag behövde gå igenom bland annat en malariabehandling. Min rumskamrat Ida har varit en kämpe genom allt och stått vid mig hela tiden. Henne är jag verkligen tacksam för.
Men även den stora supporten jag fick av alla oroliga tanzaniska människor värmde verkligen. Alla brydde sig och ville hjälpa mig. Om jag hade blivit inlagd så är jag säker på att de hade kommit främlingar med mat till sjukhuset, bara för min skull. Den sociala gemenskapen i Tanzania är helt fantastisk.
Men, i alla fall, så slutade det med medicin och vi kom en dag för sent till vår värdfamilj.
Tiden med värdfamiljen var utmanande på flera sätt. Jag är som person väldigt aktiv och har svårt att sitta still, men familjen såg oss främst som gäster som inte skulle hjälpa till. Våra dagar blev till en början väldigt stillasittande… men med hjälp från vår kontaktperson och vårt egna ”tjat” så började vi få tvätta kassava och skala jordnötter i alla fall.
Dessa två veckor har verkligen lärt mig vad viktigt olika saker i livet är. Det har lärt mig bland annat värdet av hälsa, träning, barns rättigheter, djurs rättigheter och familjen betydelse. Vi fick se en del som är svårt att förstå från vårt svenska perspektiv och fick verkligen inse hur mycket vi tar för givet.
Familjen bodde i en by nära gränsen till Uganda bland bergen. Utsikten var helt fantastisk. Familjen bestod av ett lite äldre gift par som bodde i ett hus med sin 32-åriga son och två barn. Dessa barn var släktingars barn som paret tog hand om. Sonen som var 14 gick i skola, medan flickan som var 13 var hemma och gjorde mycket av sysslorna i hemmet tillsammans med kvinnan i familjen. När sonen kom hem efter skolan fick även han jobba hårt med sysslor i hemmet.
Efter några dagar med värdfamiljen blev vi väldigt sjuka båda två. Jag fick åka in till sjukhuset och mådde obeskrivligt dåligt. Det var akut magkatarr och någon typ av förgiftning. Båda kräktes sedan i en vecka utan att kunna äta. Denna vecka har fått mig att inse hur viktigt det är att ha en bra hälsa och familjen nära. Utan hälsan och sin familj har man ingenting.
Värdfamiljen var väldigt omhändertagande genom allt detta. De gav oss det bästa de hade och ville alltid vårt bästa även om kommunikationen ofta var svår då ingen kunde bra engelska. Men våra utmaningar gjorde ändå att vår kontaktperson efter två veckor ordnade så att vi fick åka tillbaka till hotellet. När sedan biskopen i Karagwe fick höra om vår situation öppnade han upp sitt hem för oss, så den sista veckan spenderade vi hemma hos biskopen i Karagwe. Även detta visar hur välkomnande folket i Tanzania är och hur stora hjärtan de har.
Maria Falkenland
