Nu har vi virrat runt här i Tanzania ett tag. Min första värdfamilj bodde ute i en liten by på landsbygden. Där jobbar de allra flesta med odling av olika slag. På båda sidorna av alla vägar är det bananplantage så långt ögat kan se. Här och där dyker det upp någon liten kaffe- eller kassava-plantage. Det fick mig att undra om det inte odlas något annat.
Så en eftermiddag när jag följer med på den dagliga eftermiddagspromenaden som mannen i familjen tar, så frågar jag juste det. Han berättar då att det är klart det odlas annat också. Det brukar odlas till exempel bönor, majs och jordnötter också. Men i år har de inte kunnat göra det ännu för regnperioden har inte kommit när den brukar. Han berättar att det gör det svårt för folk att veta när man ska så grödorna och att det kan göra så att människor kan behöva ransonera maten en hel del beroende på hur mycket man har sparat på sig från förra skörden eller hur mycket pengar man har.
Tänker på att många där hemma ibland klagar på att det är en vinter med lite snö, vilket absolut är ett tecken på den globala uppvärmningen och något som jag tycket är tråkigt. Men att det blir ett så hett samtalsämne medan folk här kan ha problem med att de måste ransonera maten för att ha tillräckligt för nästa skörd. Jag får sedan veta att det finns flera olika program som jobbar för att stötta dessa personer ifall det händer katastrofer. Ett av dessa program har en massa lager runt om i landet som används för att hålla reserver av mat som kan delas ut till befolkningen i drabbade områden.
Även kyrkans församling hjälper till för att se till att alla ska klara sig på olika sätt. Det är något som jag har märkt här i Tanzania, det spelar ingen roll vem du är: om du behöver hjälp så finns det folk där för att hjälpa dig och det är något som jag verkligen beundrar i det här samhället och kulturen.
Hälsningar från Bukoba!
Adam Mattiasson
Lämna ett svar