Vi skyddas av fyra genomskinliga plastskynken. Ett på varje sida – i fram, på höger sida, på vänster sida och i bak. Vi har också ett tak av mjuk plast ovanför huvudet. Om båten skulle välta finns det två flyktvägar. Två små hål, i fram och bak.
Ljudet från motorn dånar så det skär i öronen. Jag håller mina pekfingrar hårt mot öronen för att dämpa oljudet. Jag sluter ögonen men ser ändå att det flimrar ljust. I vattnet ligger grenar och skräp. Ibland saktar båten ner för att kunna väja. Jag lutar mig framåt för att vila armbågarna mot knäna. Julia lägger sitt huvud mot min axel, och jag känner hur det rycker. Gråter hon? Eller är det hon som försöker lugna mig?
Jag öppnar mina ögon och ser hur blixten lyser upp himlen gång på gång sent på kvällen. Det är snart midnatt, och vi befinner oss ute till sjöss på en liten motorbåt påväg till en ö, samtidigt som åskan är högst närvarande.
Tidigare samma dag får vi reda på att en tyfon är på ingång. Den senaste tyfonen Kristine (internationellt känd som Trami) tog mer än 100 människoliv och försatte en halv miljon människor på flykt från sina egna hem. Då hamnade vi mitt i tyfonen. Vi befann oss på vägarna för att ta oss till nästa destination, men det gick inte att fortsätta. Det var som att havet hade placerats mitt framför ögonen på oss. I hopp om att kunna åka runt översvämningarna tog vi en omväg, men vi möttes återigen av höga vattennivåer. Människor vadade fram, knackade på bilrutorna och bad dem att vända om. Det var för osäkert att fortsätta. Istället tvingades vi ta in på hotell.
Tillbaka till tidigare idag. Tanken är att vi ska besöka en församling i stiftet, belägen på en ö. Men på grund av den kommande tyfonen är denna plan högst oklar om den kommer att genomföras. Vi får till slut ett godkännande från sjöbevakningen att det är okej att åka den 40 minuter långa båtresan. Det blixtrar, mullrar och regnar. Julia och jag funderar på om det är ett skämt, eller om vi faktiskt ska ge oss ut när det är ett åskoväder. Redan från barnsben får man ju lära sig att undvika öppna ytor, och framförallt undvika vatten när det åskar. Här är det inget problem. Det är normalt säger vår präst. De är mer rädda för regnet än åskan, för man kan bli sjuk av regnet.
Vi har lärt oss att anamma det filippinska tankesättet. Humor är räddningen i tuffa situationer. Så nästa gång du ser blixten, låtsas därför att det kommer från en kamera. Vilken pose ska du använda? Och för att vara extra säker på öppet vatten ska du använda dubbla flytvästar, och glöm inte att be till gud innan avfärd.
/ Sofia
