I ett antal inlägg framöver presenterar årets svenska deltagare i Ung i den världsvida kyrkan sig själva. De är på sina utbyten under september till november. Här möter ni Alice Weibull från Göteborgs stift som reser till Filippinerna.
Jag heter Alice och är 19 år gammal. Jag är med i Lerums församling som tillhör Göteborgs stift. I våras tog jag studenten och att det var i Filippinerna jag skulle hamna den här hösten hade jag inte kunnat föreställa mig för bara ett år sedan!
Under hösten 2024 började likt många av mina kompisar fundera på vad jag skulle göra efter studenten. Jag googlade runt och kollade på olika sätt att åka utomlands. Ett tag tänkte jag att jag kanske kunde jobba på min gamla mellanstadieskola för att sedan kunna resa. Men en dag hittade jag av en slump att Svenska kyrkan hade ett utbytesprogram, Ung i den världsvida kyrkan, och när jag läste mer om programmet kunde jag knappt förstå att det fanns på riktigt! Eftersom jag tyckte att programmet lät som en helt fantastisk möjlighet tänkte jag att det antagligen skulle vara många sökande. Därav intalade jag mig att jag inte skulle bli antagen och än idag nyper jag själv i armen för att jag ska spendera tre månader i Filippinerna.
Men en dag hittade jag av en slump att Svenska kyrkan hade ett utbytesprogram, Ung i den världsvida kyrkan, och när jag läste mer om programmet kunde jag knappt förstå att det fanns på riktigt!
Det som fick mig att fastna för programmet allra mest var att man bor hos värdfamiljer och får delta i andras vardag. Jag har känt mig väldigt nyfiken på att uppleva och se andra kulturer, och jag tror att man bäst gör det genom att vara så nära lokalbefolkningen som möjligt. Något som jag tycker är väldigt roligt är att träffa nya människor och det känns extra roligt att många av mötena kommer att vara i kyrkan eftersom kyrkan är en väldigt fin mötesplats.
När jag har berättat för folk att jag ska vara tre månader i Filippinerna är det många som frågar “Vad ska du göra där egentligen?”. Det har inte varit helt lätt att svara på för jag själv vet inte riktigt heller. Men det är nog en av anledningarna till att jag känner så mycket nyfikenhet kring resan. Det går helt enkelt inte att föreställa sig nu innan vad man kommer att få uppleva och det tror jag också gör att man möter ens nya vardag med större öppenhet. En sak jag känner mig ganska säker på är att jag kommer att se på min vardag hemma i Sverige med andra ögon efter resan. Dels känna stor tacksamhet men kanske också se saker som vi i Sverige inte har.
Det går helt enkelt inte att föreställa sig nu innan vad man kommer att få uppleva och det tror jag också gör att man möter ens nya vardag med större öppenhet.
Jag är väldigt tacksam att jag inte får uppleva det här äventyret själv utan tillsammans med min reskamrat Alma. Dessutom känns det väldigt värdefullt att kunna dela sina erfarenheter med resten av deltagarna i utbytesprogrammet och det har varit väldigt roligt att få lära känna varandra. Om ni vill följa min och Almas resa så har vi ett Instagramkonto som heter ”alma_o_alice_i_ filippinerna” som ni gärna får följa!
– Alice Weibull