Till innehåll på sidan
Act Svenska kyrkan

Guppiga vägar, gästfrihet och sockerrör i kollekten

Habari kutoka Karagwe, Tanzania (Hälsningar från Karagwe, Tanzania)

Nu har vi varit här i Karagwe stift i lite mer än två veckor, och jag börjar så smått landa i allt det nya. Vi har hunnit vara med på två söndagsmässor, och det har verkligen varit en upplevelse!

En av de första sakerna jag lade märke till var ljudet, här används stora högtalare till mikrofoner och el-piano under mässan. Musiken fyller hela kyrkan och det går nästan inte att sitta still. Man rycks med! En annan skillnad är längden på mässorna. Här kan de pågå i tre eller till och med fyra timmar. Först kändes det länge, men det är så mycket sång, dans och engagemang, så tiden går otroligt fort! När kollekten samlas in under mässan så kan man ge pengar, men man kan också ge till exempel sockerrör och frukt som kollekt. Efter att mässan har tagit slut så auktionerar man ut alla dessa grejer och pengarna går till kollekten. Väldigt fint att man kan ge kollekt även om man kanske inte har pengar.

Först kändes det länge, men det är så mycket sång, dans och engagemang, så tiden går otroligt fort!

Något som verkligen gjort intryck på mig är gästvänligheten. Alla vi mött här har varit otroligt välkomnande. Oavsett om man är på mässa, på väg genom byn eller besöker någon i deras hem. Folk vill gärna prata, visa oss runt och hjälpa till med allt möjligt.

Och så måste jag nämna maten, och frukten! All frukt är otroligt färsk här. Jag tror att minibananerna har blivit min favorit, men ananasen ligger hack i häl. Vi har också fått testa att göra chipsi mayai, som är lite som en omelett med potatisklyftor och färska grönsaker i, det är otroligt gott!

Och så måste jag nämna maten, och frukten!

Just nu bor vi i ett otroligt vackert landskap, omringade av berg och bananplantage. Vägarna är otroligt mer spännande att åka på än de i Sverige, det är mycket hål i den packade jordvägen så det blir en guppig åktur, lite som en berg-och-dalbana. Det är ett under att bilen inte har gått sönder än! Här vid ekvatorn är solen otroligt stark, så solkräm är ett måste. Nu är det torrperiod här i Tanzania, men vi väntar nyfiket på det första regnet under regnperioden. Väldigt spännande att få se hur vägarna blir efter regnet!

Det känns både stort och fint att få vara en del av den världsvida kyrkan. Här märks det verkligen hur tron förenar människor över landsgränser.

Det är mycket nytt att ta in, klimatet, språket och kulturen. Men det känns som att vi redan har fått uppleva en liten del av livet här. Jag ser fram emot att få lära mig mer, delta i fler gudstjänster och fortsätta möta alla dessa fantastiska människor. Det känns både stort och fint att få vara en del av den världsvida kyrkan. Här märks det verkligen hur tron förenar människor över landsgränser. Otroligt inspirerande! 

– Elias Bladh