Vi vågar gissa att alla som läser det här inlägget någon gång har hört talas om olika organisationer som arbetar mot fattigdom i utsatta länder. Flera av er har säkert skänkt pengar eller är månadsgivare. Men hur många har faktiskt sett vad pengarna går till?
I början av november flyttade vi till Kashozi Parish i byn Bunazi. Här har vi blivit varmt mottagna och trivs väldigt bra. Vi bor tillsammans med varsin tjej som arbetar för kyrkan (Evangelical Lutherna Church of Tanzania) och organisationen Compassion. Genom dem har vi fått en unik inblick i kyrkans och Compassions omfattande arbete här i Tanzania. Även om det inte är ett organisation som direkt stöds av Act Svenska kyrkan så stödjer vi ELCT nationellt vilket ger dem utrymme att bl.a. arbeta med dessa projekt.
Kyrkan hjälper barnen att förbättra sina framtida livsvillkor genom att skapa möjligheter till arbete och ökad kunskap.
Compassion är en internationell organisation som arbetar för att bekämpa barnfattigdom genom kyrkor i flera utsatta länder. De beskriver sig själva som en organisation som befriar barn från fattigdom i Jesu namn. Genom deras arbete här har vi fått se och uppleva barnfattigdom på ett sätt vi aldrig tidigare mött.
Varje lördag samlas över 200 barn i kyrkan för undervisning, yrkesutbildning och lek. Kyrkan hjälper barnen att förbättra sina framtida livsvillkor genom att skapa möjligheter till arbete och ökad kunskap. Barnen får bland annat lära sig engelska, laga mat, sy kläder och fläta hår.
Alla barn får någon gång ta emot en summa pengar från sponsorer eller givare. Tillsammans med sina föräldrar får de själva vara med och bestämma hur pengarna ska användas. Efter varje gåva tas en bild för att visa sponsorerna vad bidraget gått till. Vi fick möjlighet att se dessa bilder – det hjärtskärande var att majoriteten föreställde nya plåttak eller kläder. I vissa fall användes pengarna till att bygga ett helt hus, så att familjerna skulle få någonstans att bo.
(Bild)
Bilden ovan visar en flicka och hennes mamma som precis har tagit emot en håltoalett och cement.
Vi har aldrig tidigare upplevt så stora skillnader mellan människors vardag, och det slår en verkligen hur orättvist livet kan vara.
Utöver att se organisationens arbete på kontoret har vi också gjort hembesök hos några av familjerna. Vi har aldrig tidigare upplevt så stora skillnader mellan människors vardag, och det slår en verkligen hur orättvist livet kan vara. Många av familjerna vi träffat består av ensamstående mammor med flera små barn. De bor oftast i ett enda litet rum som rymmer en säng och ett bord. Maten lagas över öppen eld i ett trångt utrymme, mitt bland flera andra familjer.
Vi är djupt tacksamma över att ha fått uppleva detta. Det har hjälpt oss att förstå hur bra vi själva har det. Så nästa gång ni väljer att skänka pengar till internationellt arbete (inte minst Act Svenska kyrkans arbete!) – tänk tillbaka på detta inlägg, och kom ihåg att pengarna faktiskt gör skillnad!
– Kerstin och Emelie
