Vid horisonten glittrar en okänd väg,
den lockar med sin gåtfulla sång,
en resa som förändrar allt,
som ritar om kartan över själen.
Det är inte rädslan som viskar,
utan förväntan, mjuk och varm.
Med varje steg närmar sig något nytt,
varje andetag fylls av framtidens doft.
Att släppa taget om det gamla,
och omfamna det okända med öppna armar,
är att låta livet växa vildare än förut,
som ett hav av möjligheter, oändligt och vidsträckt.
Och så, med ett hjärta som slår snabbare,
med ögon som tindrar av förhoppning,
ges jag åt vinden, åt resan, åt livet.
För där bortom nuets gränser,
väntar en morgondag som sjunger mitt namn,
en värld som formar sig efter varje steg jag tar.
I varje steg jag tar, känner jag en kallelse som leder mig mot platser där tro och hopp bärs av vinden, och där varje andetag är fylld av Guds närvaro.
Jag ser framför mig människorna,
deras ansikten fyllda av ljus,
och deras sånger, som stiger mot himlen,
som ett eko av änglars röst.
Och när jag blickar framåt,
ser jag en framtid fylld av hopp,
där varje steg mot Tanzania,
är ett steg närmare Honom,
som kallar mig att gå,
att tjäna, att älska,
och att vara ljuset i denna värld.
//Jag är Jonathan och jag representerar med stolthet Linköpings stift i detta program.
Lämna ett svar