En vecka i Rwantege och skulle någon fråga mig hur jag tar sig hem från den lokala kyrkan hade jag svarat ingen aning. Det vimlar av bananträd bakom, framför och runt omkring. Detta är min andra värdfamilj som tagit emot oss med värme. Det känns lite som en Astrid Lindgren idyll i Tanzania. Här får jag möta griseknoen, Jocke, Båtsman och alla hönsen samt korna. På morgonen går värdmamman upp och mjölkar korna så vi kan dricka mjölk till vårt te.
Innan jag åkte hit så hade jag väldigt få förväntningar. Jag var lite orolig över att det skulle vara mycket dötid. Men det har jag fått äta upp. Vi har fått uppleva saker hela tiden.
När vi bytte värdfamilj gjorde jag det med en klump i magen. Jag hade ju fått vänner, en trygg punkt. Hur kunde Rwantege ens mäta sig med Muleba? Och det kan det inte, för det är så olika även fast det bara ligger 30 min ifrån varandra. Men jag skulle inte vilja byta bort Rwantege för en sekund. För här har jag fått en ny trygg punkt.
Men oj, vad tiden går fort när man har roligt. De senaste 2 månaderna har verkligen svischat förbi. Såklart märks det att man har varit borta ett tag. Samtidigt vill jag uppleva så mycket mer. Äventyret får inte ta slut än. Jag har fått uppleva både jobbiga och härliga stunder. Sett det idylliska bondelivet samtidigt som jag också fått se händelser som är mindre idylliska, till exempel barnen som väntar utanför huset då deras föräldrar dricker och är högljudda.
Jag tror att tre månader bara är starten på min upplevelse av Tanzania. För jag har insett hur mycket av världen jag har kvar och uppleva.
Kram
”Maddie”
Lämna ett svar