Om Lova och Elins första tid i Bukoba Tanzania
Rut, Lova, Hedvig och Elin
Ska vi gå på toa i ett hål i marken och sova på en madrass ovanpå ett trampat jordgolv? Eller kommer vi att bo i det lyxigaste huset i stan med flera rum, och en stor bakgård? Det var tankarna som snurrade runt i huvuden i bilen påväg till vår första värdfamilj. Vi visste varken vart vi var påväg, hur vi skulle bo eller vilka det egentligen var som skulle välkomna oss in i deras hem. Så vi ställde in oss på det värsta, och hoppades på det bästa.
Tre timmar sent kom vår chaufför och hämtade oss i sin Jeep. Efter bara en vecka i Tanzania har vi redan lärt oss att tid inte är lika heligt här som i Sverige. Kör du förbi någon du känner på vägen, ja då stannar du och pratar med den personen, även om det innebär att du kommer komma sent till något. Det var stressigt till en början. Som svensk har man ju växt upp med att man måste göra något produktivt med varje sekund av dagen, och att slösa någon annans tid är lika illa som att spotta i någons mat. Men när man väl börjar släppa på kontrollen, och anamma deras ”hakuna matata” mindset (inga bekymmer), så är det faktiskt ganska härligt. Det blir ett lugnare tempo, och plötsligt när vi var ute på promenad, insåg vi att våra axlar nog hade sjunkit lite. Det är svårt att inte vara avslappnad här.
Kör du förbi någon du känner på vägen, ja då stannar du och pratar med den personen, även om det innebär att du kommer komma sent till något.
Vi har bott en vecka på ett hotell i Bukoba nu och har redan hunnit uppleva såå mycket! Vi har dels haft flera lektioner om kyrkan, landet och språket, men vi har också besökt bland annat ett sjukhus, ett vattenfall, en supervacker strand, och en kör! Kören blev lite av en favorit för oss båda. Om någon hade sagt till oss för ett år sedan att vi skulle stå barfota på stengolvet, mitt i den största kyrkan i stan, och dansa loss till afrikansk körsång, hade nog ingen av oss trott på det. But here we are! Bra var vi inte, och lite humbled blev man när en tioåring dansade 100x bättre än en själv, men vi försökte tappert följa med i deras avancerade moves, och oj vad kul det var!
En annan höjdpunkt från veckan var självklart söndagens gudstjänst. Den var kort för att vara en tanzanisk gudstjänst, bara tre timmar, men väldigt intressant. Det var ännu lite roligare eftersom vi alla hade sytt upp vars en klänning som vi hade på oss. Något som blev mycket uppskattat. Dessutom fick vi chansen att träffa den före detta biskopen, coolt ju! Han ville väldigt gärna att vi skulle komma och besöka hans fru också, så vi får väl se om det blir av.
En annan höjdpunkt från veckan var självklart söndagens gudstjänst.
Men tillbaka till Jeepen! Vi sitter i tystnad nästan hela vägen, både nervösa och förväntansfulla. Bilen skakar när den kör över de guppiga vägarna, och den röda sanden yr omkring oss. Det doftar ungefär som bränt trä blandat med något sött, en doft som vi för all framtid kommer att förknippa med de små Tanzaniska vägarna. Vi kör förbi en och annan bananplantage, en skola, och mycket barrskog. Till slut stannar bilen framför ett stort, vackert hus, med en stor trädgård och kossor och höns på baksidan. Det är här vi ska bo nu i tre veckor framöver. Vi blev otroligt varmt välkomnade, vilket man blir på de allra flesta platserna här i Tanzania. Vi ska bo tillsammans med vår nya värdsyster här i huset, och sedan bli upphämtad av vår handledare på dagarna och göra olika utflykter. Det kommer att bli super!
Vi sitter i tystnad nästan hela vägen, både nervösa och förväntansfulla. Bilen skakar när den kör över de guppiga vägarna, och den röda sanden yr omkring oss.
Hur som helst är vi glada att vi fick mjukstarta i en värdfamilj med toalett och rinnande vatten. Men oavsett vart vi hade hamnat så hade det blivit en otroligt lärorik upplevelse. Vi ser verkligen fram emot att se vad de här kommande tre veckorna har att erbjuda, vi har en känsla av att det kommer att bli hur bra som helst! Och vem vet, nästa gång ni hör från oss så kanske det är från ett hus utan el, med ett hål i marken till toalett. Time will tell.
Ta hand om er, kwa heri.
Följ gärna vårt utbyte i Bukoba via Instagram: @elinochlova_tanzania och @ungivarldsvida
– Lova och Elin
