Konsten att övertyga

I en retorikbok jag läst menade författaren att en god talare (i moralisk mening) aldrig försöker övertala någon. Däremot kan man försöka övertyga. Skillnaden ligger i respekten för den man talar till, att man inte tvingar sig på utan låter den man tilltalar bestämma själv hur den väljer.

I detta ligger det mycket. I ett annat inlägg ska jag försöka utveckla några tankar om predikan utifrån det men nu några ord om mission.

Jag har tidigare skrivit om den fina gränsen mellan att tjäna och härska. Det ingår i livet på den kristna vägen att vara öppen med sin tro och dela med sig till andra av det man hittat ( eller berätta om den man blivit funnen av kanske). Däremot ingår det inte att egenmäktigt försöka göra andra till kristna. Det kan man förstås egentligen inte heller eftersom det måste förbli en affär mellan dem och Gud själv.

Det här är en balansakt som inte är alltför enkel. Å ena sidan att inte bli för feg och tyst i sitt vittnesbörd, å andra sidan att inte klampa på på ett respektlöst sätt i mötena med människor. Olika kristna och olika samfund tenderar att hamna i olika diken.

Själv är jag nog ofta väl försiktig. Att övertyga är förhoppningsvis något som kräver stor ärlighet och genomskinlighet, men det krävs likväl att vara aktiv och modig. Och det handlar om att våga försöka påverka i den riktning man tror på,