Om prinsessor och dop

Estelle, syskon i Kristus (foto kyrkans tidning)

Den lilla prinsessan Estelle har blivit döpt, vilket väl ingen missat. Jag är som vanligt sist på bollen att skriva om aktualiteter.

Plötsligt har ett dop fått enorm uppmärksamhet i media. Många är glada, andra är arga och en del verkar se dopet mer eller mindre som ett övergrepp på det lilla barnet. Om detta finns det mycket att säga men nu vill jag nöja mig med att påpeka att religionsfrihet faktiskt från början kom till som idé för att värna människors rätt att HA vilken religion de vill, inte att poängen är att vi ska BEFRIAS FRÅN ALL RELIGION. Det står ju till och med i deklarationen av de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen att alla har rätt till att få ha en tro.

Då vill jag hellre skriva om hur jag ser på dopet själv. Jag ser dopet som en fantastisk present. Det är Guds eget löfte till var och en personligen att det Jesus gjort och gör, det gäller för dig och mig. I dopet sluter Gud ett förbund med oss och för oss in i förnyad gemenskap med sig själv. För att anspela på prinsessdopet så blir varje litet dopbarn en prinsessa eller en prins. Vår Fader Konungens Barn. Istället för att gnälla över hur pampigt Estelles dop var jämfört med andras kan vi utgå från det i tanken och tänka: Varje dop vore egentligen värt en sådan fest! Vare sig det sker i slottskyrkan eller i största brådska på ett sjukhus. Där händer något verkligt stort, det är bara våra ögon som inte kan se det.

Om någon tycker att det här är diskriminerande eller så mot odöpta så är inte det heller sant. För Gud vill räcka fram sin fina present till alla. Är du inte döpt så kontakta prästen där du bor så är det lätt ordnat!