Avengers assemble!

Avengers, kämpar tillsammans!

Det har nyligen kommit en storfilm om superhjältarna i gruppen ”the Avengers”. Jag har inte sett filmen och frågan är väl om det någonsin sker, det brukar tyvärr sällan bli av att jag ser filmer som min fru inte vill vara med på (men som den som följt bloggen vet har både batman och stålmannen funnit med här tidigare). För ett tag sedan hörde jag också talas om någon amerikansk pastor som utgått från Avengers i sin predikan. Den predikan har jag inte läst eller hört men om JAG hade predikat kring Avengers hade det varit som en bild av den kristna Kyrkan.

Nu består ju knappast kyrkan av några superhjältar direkt, snarare mest av gamla syndare som behöver Guds nåd. Däremot finns det en annan intressant likhet, nämligen olikheten. Att alla i Avengers är olika varandra. Där finns bågskytten Hawkeye, åskguden Thor, den bepansrade Iron Man, Ant man som rider på myror och så vidare. Alla olika, och alla bidrar till helheten med det de har att bidra med. Så är det också med den kristna Kyrkan. Paulus beskriver Kyrkan som en kropp bestående av olika delar där varje kristen är en kroppsdel. Precis som det är meningslöst för kroppsdelarna att tävla och jämföra sig med varandra (de är ju inte jämförbara på något meningsfullt sätt) så är det också med kristna. Vi finns inte till för att konkurrera utan för att hjälpa varandra och arbeta tillsammans. De där superhjältarna känner ju sitt värde var och en. Captain America går knappast och surar för att han inte kan flyga och Iron man undrar inte om han eller Thor är viktigast för gruppen, huvudsaken är att man är med i samma team. Vad skönt det vore om vi kunde se mer så på varandra!

För övrigt har Avengers precis som den här bloggen (Vandra Vägen) också ett tufft allittererande stridsrop; ”Avengers assemble”! Ska det vara något med Kyrkan måste vi också sträva efter enhet. Den enhet som kommer av att vi alla hör till samma Herre, Jesus.