Du är en kropp, grattis!

Vad är det här för syn på kroppen egentligen?

Det är sommar. Den tid på året då bleka nordbor vänder så mycket hud som möjligt mot solen. Då det avslöjas om man lyckats förbereda sig på beach 2012 eller inte.

Den kristna tron är tro på Gud som Skapare av himmel och jord. Det höjer väl ingen på ögonbrynen när jag skriver men det innebär en hel del viktiga saker. Framförallt ska vi komma ihåg att var och en av oss är en del av den skapelsen. För oss personligen betyder det att Gud skapat just oss. Bibeln börjar med att Gud skapar himmel och jord och gläds åt sitt verk. Det är sol och jord och hjortar och myggor och en hel myllrande värld som blir till och Skaparen gläds åt det hela.

Ändå möter man ofta uppfattningen att den kristna tron präglas av såväl kroppsförakt som en exploaterande inställning till naturen och att kristen tro ofta nedvärderar det jordiska till förmån för det himmelska. Det går inte ihop. Jag håller förstås med om att det finns sådana tendenser i kyrkorna, jag har till och med länge tänkt så själv, grejen är bara att det inte alls går ihop med den tro vi möter i nya eller gamla testamentet.

För den som läser gamla testamentet är det hela tiden uppenbart att Gud är inblandad i de mest jordnära ting. Gud skapar världen, leder sitt folk och engagerar sig för de förtryckta, vare sig det är Israels folk eller illa behandlade invandrare.

I nya testamentet blir det ännu tydligare. Gud själv blir kött och blod och lever som människa på jorden i Jesus. På teologspråk kallas det för inkarnationen. Och sist i Uppenbarelseboken blir Guds rike närvarande överallt på jorden (som är en ny himmel och en ny jord där det onda inte finns mer). Gud vill inte rädda oss från den här hemska materiella världen, han vill rädda den.

Redan tidigt i Kyrkans historia smög det sig in tendenser till att förandliga i överkant och nervärdera det skapade. Det skedde främst under inflytande från den idéströmning som kallas gnosticismen (människans mål är att uppnå upplysning, gnosis, och räddas till en helt andlig verklighet). Den gamle kyrkofadern Ireneus kämpade mot detta och hävdade starkt att varje form av kroppsförakt eller förakt för det skapade till slut är ett förnekande av det fantastiska budskapet om inkarnationen. Istället för att vända sig till den Gud som stiger ner och finns mitt ibland oss försöker man själv uppnå allt högre grad av ”andlighet”.

Det där är något vi alltid får vara på vår vakt mot. Ett första steg nu till sommaren kan vara att inte tänka på sin bleka kropp som något man bara släpar runt med, du ÄR din kropp. Den är Guds gåva till dig för att du ska kunna möta världen med dina sinnen. Grattis! Njut av det nu och ha en skönt ognostisk sommar!

Härligt vacker del av skapelsen!