Progg i min blogg

Proggiga barnböcker av Kalle Lind

Min bror läser överlag helt andra böcker än jag. Nyligen lånade jag Kalle Linds ”Proggiga barnböcker”av honom och den läste jag med stor fascnination. Jag är för ung för att ha någon egen erfarenhet av 70-talet (mer än jag läst en och annan kvarbliven barnbok med gryniga svartvita bilder på fattiga barn) och känslan när man öppnar boken är att man tittar in i en främmande värld. Här är ett koncentrat av revolutionsromantik, betongförorter, uppdelningar av världen i onda (högutbildade, tjänstemän, kapitalister) och goda (arbetare) som så här i efterhand ofta är ganska märklig. Boken rekommenderas härmed. Som vanligt skriver Kalle Lind roligt.

Tankarna går till det citat som påstås vara av Goethe:

”Den som gifter sig med tidsandan blir änkling i nästa generation.”

Det är här som proggen platsar i bloggen (ni kan sänka ögonbrynen över ämnesvalet nu). Hur är det egentligen med vår egen nutid? Hur kommer domen över den lyda om 30-40 år? Gissningsvis kommer domen vara ganska hård över en del av vår tids sanningar och blinda fläckar. Allra minst lika löjeväckande som de blåögda 70-tals idealen. Kanske dessutom betydligt mycket mindre sympatiska? Om proggen hyllade solidaritet så tenderar vi väl mer att hylla stora egon?

För Kyrkans räkning är det otroligt viktigt att försöka hålla blicken klar, och det är svårt när det så att säga handlar om vattnet vi simmar i. Jag kommer spontant på två strategier som kan hjälpa oss att inte gifta oss med tidsandan. Det första och viktigaste är förstås att göra det den här bloggen handlar om; Vandra Vägen och leva som en gäst och främling på jorden. Försöka ha sitt yttersta fäste djupare än här i tiden. Misstro alla andra än Jesus som utlovar frälsning (vare sig det är revolutionen eller självförverkligandet). Det där är inte lätt men det har väl ingen sagt det ska vara heller tyvärr. Bönen och regelbundna gudstjänster kan i alla fall hjälpa oss att med jämna mellanrum höja blicken mot större perspektiv.

Den andra strategin är också jobbig men i alla fall mer avgränsad. Det är att läsa historia. Kanske i form av böcker om proggbarnböcker…