 |
| Vandringsstavsslöjd på vandring |
På begäran (kors i taket!) följer här några ord om vad man kan tänka på när man gör sig en vandringsstav.
En vandringsstav är ett skönt stöd när man vandrar, och den som vill kan också ha den som utgångspunkt för att fundera lite kring vad vi stöder oss på i livets vandring. I psalm 498 i Svenska Psalmboken står det (om Jesus): ”Var min stav, till min grav, dryck och föda i all möda, allt i alla. Sist min själ till himlen kalla.”
Hur gör man då? Du vill ha tag i en käpp som är rak, lätt och stark. Förmodligen löper du större risk att leta upp en för tjock stav än en för tung. Det räcker att den kan vara ett stöd för dig, den måste inte vara okrossbar. Ju lättare, desto mindre arbete att bära med sig den.
Stavämne hittar man i skogen. Allemansrätten ger inte rätt till att ta ner levande träd och det behöver du troligen göra för att den ska vara i gott skick. Fråga markägaren och så vidare.
Den verkligt avancerade letar upp en smal liten gran inne i verkligt tät skog. Där har den vuxit långsamt och blivit stark. Du kanske till och med hittar den död på rot och lagom tjock (lagom tjock får du alltså bedöma själv men leta upp en pinne som är lagom från början istället för att behöva skära ner med kniv).
Annars går det bra med det mesta i träväg som är rakt och lagom tjockt. Kapa så att den till slut blir cirka axelhög, vänd den så att den tunna änden blir neråt och snedsåga eventuellt uppåtänden (det ser snyggt ut). Ta bort det tunnaste i neränden och kvistar.
Hur mycket du vill putsa är upp till dig, vill du skära bort mycket så bör det när trät är färskt, fintäljning gör du bäst i att vänta med tills staven torkat. Jag brukar aldrig använda något sandpapper, det behövs inte om man har en tillräckligt bra kniv och övat lite. Torkningen är f.ö viktig. Där försvinner en massa vatten och vikt från staven. Lägg staven på tork på något bra ställe utan markkontakt.
Har du en bra täljkniv så är det roligt att ge sig på att dekorera staven men det kan du vänta med tills du känner för det på någon paus.
Man skulle säkert kunna fortsätta i all evighet och järnsko änden och vad vet jag men gör inte det. Stavar är till för att slitas och en dag har den tjänat ut. Som du märker är det ingen stor sak att göra en ny, och grejer att pråla med är ändå inget för pilgrimen.
Lämna ett svar