 |
| Låter bra? |
Jag hänger en hel del på Twitter, vilket ger anledning att tänka kring ett och annat. Nyligen stötte jag på tweeten ovan, och sedan var tankarna igång. Det satte fingret på något jag länge försökt uttrycka kring vad som är kärnan i livet som vandrare på den kristna Vägen.
Det som står kanske låter bra till en början, vem vill inte ha lugn? Och här verkar vara någon som tänkt till?
Egentligen ställer @Fhilip upp två rätt dåliga alternativ, det ena för att det inte är möjligt (att aldrig göra vad man ångrar), det andra för att det är detsamma som att säga hejdå till sitt samvete och förneka de fel man gör (aldrig ångra vad man gör).
En annan twittrare, nämligen C.S Lewis (imponerande med tanke på att han är död) skriver såhär om det där med att inte göra något man sedan ångrar:
 |
| Hårda ord, men träffar i prick |
 |
| Amen på det! |
Den kristne sätter sin tillit till en god Gud som vill oss väl och älskar oss. En som genomgått mycket (döden på korset) för att ingenting hos oss ska behöva skilja oss från Honom. Vi är i goda händer så när vi misslyckas med att vara de goda människor vi borde vara så är det ändå inte hela världen. Den som är trygg och älskad kan också erkänna sina fel och börja om. Det är svårare om vi tror att vårt värde bygger på att vi är perfekta.
Jag förundras ofta över att det verkar vara så omöjligt för politiker, företag eller privatpersoner att erkänna sina fel. Dumt är det också för jag vet att i mina ögon brukar det snarare öka förtroendekapitalet med sådan ödmjukhet. Kanske har det med det här att göra? Vi människor behöver nåd i livet om vi ska hålla oss ärligt och ödmjukt levande.
Vad säger du som läser om det här?
Lämna ett svar