|
Keltisk andlighet |
Det berättas om st Aidan att han fick en vacker häst med seldon av kungen. På vägen hemåt mötte han en fattig man, då greps han av medkänsla med denne och gav honom hästen han just hade fått. När kungen fick höra det blev han rasande på st Aidan som gjorde så med gåvan han gett honom. Då förebrådde Aidan kungen med skärpa och frågade: ”bryr du dig mer om en märr än ett av Guds barn?”. Då föll kungen ner och bad om förlåtelse för hur han handlat. Och så lovade han Aidan att han därefter skulle få använda sina gåvor som han fann bäst.
Denna tankeväckande berättelse är hämtad från Harald Olsens bok ”
keltisk andlighet”. Boken är inte direkt ny men det är nu jag till slut har läst den. Boken består av en kort introduktion till den kristna keltiska andligheten med dess kännetecken och helgon. Sedan följer en mängd texter skrivna över 1000 års tid. En del är lämpade som böner också idag men de ger alla god inblick i den keltiska andligheten. Jag lånade boken på bibliotek, min vana trogen, men tror det skulle kunna vara läge att köpa den och ha med som bönbok när man är ute i skog och mark. Den keltiska andligheten verkar vara befriande fri från dualism och gnosticism. Den fysiska världen och den andliga har inga skarpa gränser utan går i varandra och i allt råder Gud med sin vilja och sin frälsning. Jag tror att pilgrimen har ut mycket av den keltiska andligheten. Den keltiska kyrkan utmärkte sig genom att ”döpa” den befintliga kulturen och införliva den i den kristna tron och jag misstänker att våra egna nordiska förfäder hade en hel del gemensamt med dem i hur de såg på livet och världen.
Jag citerar en av bönerna ur boken, ta en paus där vid skärmen och be du, det skadar inte.
Morgonbön
Jag tror, du Gud över alla gudar,
att du är livets eviga fader.
Jag tror, du Gud över alla gudar,
att du är kärlekens eviga fader.
Jag tror, du Herre och folkens Gud,
att du är de höga himlarnas skapare,
att du är skapare av skyarna över oss,
att du är skapare av haven under oss.
Jag tror, du Herre och folkens Gud,
att du är den som skapade min själ
och vävde den samman.
Du skapade min kropp av stoft och aska,
du gav min kropp dess ande
och min själ dess egenskaper.
Fader, välsigna du min kropp.
Fader, välsigna du min själ.
Fader, välsigna du mitt liv.
Fader, välsigna du min tro.
|
Lillan har kommit till sidan 1 |
Lämna ett svar