Väntande jord |
Så här års ligger åkrarna runt Bälinge plöjda inför vintern. Mörkbruna, ibland nästan svarta och ibland skinande blanka i rätt ljus. Jag tycker att det är en vacker syn som på något sätt talar till mig. Där ligger jorden och väntar på att få ge spirande gröda igen.
Så kan det vara med mycket i livet. Kanske är jorden dig och mig som behöver ta emot guds tilltal så att det kan växa i oss. Kanske är den Kyrkan några veckor före advent, i väntan på kungens ankomst. Kanske är den en själ som väntar på kärlek?
Vad tänker du? Påminner den väntande jorden om något i ditt liv?
Lämna ett svar