 |
| Kommer ni ihåg den här bilden? Idag handlar det om den! |
Jag firade mässa med familjen i Helga trefaldighets kyrka i Uppsala idag och tillbringade den mesta tiden med att se till att inte lillan skulle slå sig när hon ville klättra upp på kyrkbänken.
Evangelietexten är ganska välkänd, den är från matt 25 och lyder:
1Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor.5När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 7Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 9De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’12Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 13Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
En tydlig text om att de som inte har olja inte får komma in. Eller är det det? Dagens ahaupplevelse (tack du som predikade!) var att premissen på något sätt inte stämmer. Vad är det för brudgum som inte skulle släppa in den som är utan olja? Vad hade hänt om de istället hade stannat kvar utan olja och ändå tagit emot brudgummen? Visst hade det varit pinsamt för dem men nog hade de väl fått komma in i den stora glädjen vid hans ankomst? Det är som bekant aldrig våra meriter som betyder något i mötet med Gud utan att vi faktiskt möter honom. Flickornas fel kanske var att de gav sig iväg för att försöka göra sig värdiga istället för att våga möta brudgummen/Kristus så som de faktiskt hade det?
Det här är ganska skissartat tänkt av mig, kanske finns det invändningar? Vad säger du som läser?
Lämna ett svar