 |
| Är det så här kristna ser på sig själva? |
Kristna tror att de är bättre än andra. Jag har förstått att det här är en vanlig bild av kristna. Till exempel nämner Marcus Borg den i den artikel jag kommenterade nyligen. Säkert minns du som är trogen läsare av bloggen också mitt inlägg ”kristna ÄR bättre människor”, läs det gärna men jag hoppas det framgår att jag inte menar i jämförelse med andra.
 |
| Hu så illa! |
I den här serien med saker ”alla vet” kommer man inte ifrån att det faktiskt ofta ligger något i fördomarna. Visst finns det kristna som förnekar naturvetenskapen. Det finns säkert ännu fler kristna som är eländiga att ha att göra med och som ser sig som överlägsna andra. Det är ju tyvärr också en mänsklig svaghet som brukar sticka upp nyllet där vi börjar dela upp oss i ”vi” och ”dom”.
Egentligen finns det ingen kristen som har orsak att slå sig för bröstet. Det skriver redan Paulus. Han kan inte berömma sig över något, i så fall innebär det bara att han inte insett vidden av sin egen synd. Å andra sidan kanske den som kommit till insikt om sin egen ofullkomlighet och mött en Gud som älskar ändå kan våga kasta lite sten även i glashuset? I alla fall förutsatt att han eller hon också vänder udden mot sig själv?
Slutligen. Kan det ändå inte också vara så att en del människor omedvetet (eller medvetet) vidmakthåller sin föreställning om kristna som dryga och dömande för att slippa lyssna på det kristna budskapet? Att det ibland handlar om en olustkänsla inför människor som säger sig ha funnit något man inte själv har, rent oavsett om de är otrevliga eller inte?
Lämna ett svar