 |
| Vägen är krokig |
Den här bloggposten har visst blivit liggande ett tag. Plötsligt var det flera av de jag följer på nätet på olika sätt som delade med sig av hur de kommit till den kristna tron. Egentligen är det enda rätta sättet för oss att tala om Gud att göra det som vittnen, att berätta om vad tron betyder i just mitt liv. Jag blev inspirerad av dessa och hoppas du blir det också!
1, Torbjörn Lindkvist gick från slagskämpe i våldsamma gäng till ett helt annat liv. Han berättade om det i tidningen Dagen. Fascinerande!
2, Thérèse Eriksson skrev en hel rad inlägg på sin blogg om sin vandring mot kyrka och tro. Del I, del II, del III, del IV och del V. Mycket intressant!
3, Som jag förstod det hade Thérèse blivit inspirerad av bloggposten ”att älska sig vuxen” från Emelies hörna. Bli det du också!
4, Och i samma veva stötte jag på katoliken Bengt Malmgrens personliga bloggpost om vägen till tro.
5, Som grädde på moset, ett möte (på engelska) med en kinesisk buddhist som blev ortodox munk på berget Athos. Som buddhist är man ensam säger han, vi behöver någon att vända oss till…
Tack så mycket alla för fin läsning. Jag tror mycket på vittnesbördets kraft och jag blir själv väldigt uppmuntrad av sådana här berättelser. Roligt om jag kan bidra med att sprida dem till fler.
Har du en berättelse om din väg till tro som du skulle vilja dela? Hör av dig till tomas.jarvid@svenskakyrkan.se så blir det en fin gästbloggpost.
Lämna ett svar